Jo, jag fick förfrågan och inte kunde jag tacka nej. Inte kunde jag tacka nej till att få gosa med den lilla, glada och goa valpen med fejan som man bara vill ta tag i och borra näsan i, fejan som man vill smeka och kupa handen runt. Att säga nej till charmtrollet med den pyttelilla, ursöta rumpan med en svans längst upp som ser ut att vifta glatt fastän den bara är en liten liten stump, det gör man bara inte, jag varken ville eller kunde tacka nej.

Hur gick det då? Men bra såklart. Vi åt mat, vi drack vatten, vi lekte, vi gosade, vi gick ut, vi kissade, vi bajsade (japp, bajspåsen kom till användning) och tiden gick väldans fort. Och se sådan stil han har det lilla livet, här ligger jag och är cool-stil. Oslagbart.

Sedan dök matte upp och glädjeyttringarna som utspelade sig då, tja vad ska man säga? Det märktes att det var en mycket, mycket viktig och älskad person som dök upp och ropade glatt. 

På lördag ska jag träffa honom igen. Undrar om han känner igen mig då?

Här har det bakats idag. Jomenvisst, det har det. En väldigt enkel men jättegod och luftig (i motsats till mastig) kaka, eller tårta om man så vill. Prova vet jag. Till och med jag klarade denna utan missöden av några som helst slag. God, god och god.

• 4 ägg
• 2¼ dl strösocker
• 1 msk potatismjöl
• 2 hg skållad mald sötmandel

Garnering:
• 2dl vispad grädde
• Riven blockchoklad

Vispa äggulor och socker poröst. Tillsätt mandel och potatismjöl. Rör försiktigt i de till hårt skum vispade äggvitorna. Häll smeten i smord och bröad form med löstagbar botten. 175ºC 35-45 min. Lossa kanterna och låt kallna under duk. Garnera med vispgrädde och blockchoklad (eller något annat gott)

Mannen har ju varit sjuk, ni vet en sådan där rackarns förkylning som så  många verkar ha just nu har även han haft (inte jag, jag blir ALDRIG sjuk). Förvisso är han så gott som helt frisk men har ändå valt att ta det lugnt hela dagen.

Själv har jag uträttat en massa ärenden minsann. Tvättat bilen, i en biltvätt javäl men ändå. Dammtorkade bilen invändigt och till och med dammsög den. När jag skulle åka därifrån så var den helt död, motorn. Hände absolut ingenting - ingenting - när jag försökte starta den. Suck.

Hann knappt ur bilen (hjälper ju inte att sitta i den och tycka synd om sig själv) så svängde en bil med ett äldre par in på platsen brevid mig. Jag kunde inte annat än att kasta mig på dem och be om hjälp. Absolut sa gentlemannen, absolut. Så snälla människor.

Fram med startkablar, upp med motorhuvarna, klämma dit den röda kabeln, klämma dit den svarta, hoppa in i bilarna och vrida om nycklarna. Bruuummm! Bägge bilarna! Sådärja, så ska det låta. Och det var den biltvätten.

Därpå följde inköp av sådant där tråkigt men nödvändigt, ni vet sådant där som tandkräm, tvättmedel och dammsugarpåsar.

Men det blev lite roligare inköp också. Nya blommor till vardagsrummet (julens amaryllisar har gjort sitt). Jag är så usel på att sköta blommor och mannen min inte nå bättre han så någon lättsam växt som kräver minimal skötsel är vad som gäller i vårt hushåll om vi inte ska 1) byta krukväxter stup i kvarten, 2) skaffa plastväxter. Alternativ ett kan fungera, vi har inte så många fönster och därmed inte så många krukväxter heller, men att byta var och varannan vecka är lite väl överdrivet kan jag tycka. Alternativ två får bli när jag är så senil att jag inte minns var vattenkannan står, ungefär, ni förstår vad jag menar. Så vi fortsätter så här, byter då och då, testar lite nya sorter och idag blev det alltså två stycken Blomsterananas. Aldrig provat dem tidigare. Undrar hur länge de överlever hos oss? Spännande.

Den där gröna fruktskålen som jag traktat efter ett tag fick också flytta hem till oss. Och sedan ett gäng tulpaner, såklart. Undrar när jag ska tröttna på dem?

I fredags var jag ute och åkte tidigt på morgonen (nåja ganska tidigt) och på väg till ett litet ställe som heter Karbenning. Jag var bara tvungen att stanna till på vägen för att fota lite. När jag senare mot kvällen vände hemåt gjorde jag likadant, jag stannade igen. Gillar egentligen inte att fota landskap men det var så otroligt vackert så jag kunde inte annat. 

Men det var då det. Nu ska jag till mitt arbete och vägen dit är inte lika tjusig men den är å andra sidan kortare, alltid något.

Alltså, när når jag min gräns? Jag bara undrar?

På jobbet idag bjöds det på semla, det är ju den där dagen ni vet, då vi inte bara får utan ska äta semla. Och vet ni vad? Det är precis vad jag har gjort. En (och en halv) semla. Superfärsk och med mycket grädde och mandelmassa. Lätt som en plätt fullkomligt slank den ner, ja jag vet, en semla kan väl inte direkt slinka ner tänker ni, men förstår ni att det kan den visst. Jag lovar. Ingen varm mjölk till, det är för meckigt och tar för lång tid, inte åt jag den med sked heller, det är också för meckigt och går för sakta. Nä jag bara grabbade tag och gapade stort och håvade in, jag tror att jag inte ens fick grädde på nästippen. Absurt va?

Men gudars så gott!

Ny vecka. Ny måndag. Och nu tar vi tag i den gott folk.

Klara - färdiga - gåååååå!

Idag har jag varit och beundrat den goaste när hon red. Precis fyllda 4 år. Det är så man blir tårögd.

Förra veckans rosor har fått flytta ut. Vårens färger har fått flytta in.

Så tänkte jag skriva och endast så, men att nämna våren känns inte helt med verkligheten överensstämmande. Helt plötsligt kom ju den riktiga vintern, närmare bestämt  kom den när jag åkte hem från Tierp häromdagen, någonstans på väg 55 mellan Uppsala och Enköping blev det mycket vitt, mycket blåsigt och mycket mörkt. 

Men det är fint med färger. Det är det. Oavsett årstid.

Har det inte varit denna vinterns hitintills absolut vackraste och skönaste dag idag? Jag tycker nog det jag.

Efter en lång sovmorgon och en lika lång och därtill god frukost byltade vi på oss en himla massa kläder. Nu var det dags för dagens utflykt.

Vi gick först fem kilometer på Björnön tillsammans med en miljon andra. När vi var tillbaka i bilen kände vi oss väldigt förnöjsamma med vår bedrift emedan det inte stannade där, solen sken ännu på en klarblå himmel och  det fanns inga som helst andra alternativ en så härlig dag som denna, inga alls.

Alltså.

Ängsö slott nästa och därifrån kommer fotokavalkaden som följer. 

Häromdagen var jag till en av mina favoritaffärer, den som ligger i ett gammalt tullhus nere vid hamnen. Gick bara runt och tittade, spanade in en tjusig silverbricka, en jättefin grön fruktskål och några vackra glasskålar som stod väldigt långt upp på en hylla, så långt upp att jag inte vågade mig på att ta ner dem och undersöka vad de kostade. De såg väldigt dyra ut, ja inte kristalldyra men ändå, dyra.

Dagen därpå var jag och min vän dit en sväng igen. Jag visade henne allt som jag dagen innan spanat in, även glasskålarna. Hon sträckte sig genast och det omedelbart, efter en av dem, vände på den och sa att du den kostar 179 kr. Min haka åkte ner, trodde inte de hade något överhuvudtaget i den butiken som kostar så lite. Därmed var det avgjort. Två fina glasskålar fick följa med hem.

Och se nu. Mannen kom hem från sina ärenden med silkeslen choklad åt mig, en choklad som får mig att nästan svimma. Och ser ni så fint den ligger i glasskålen?

Idag har vi firat. Först en massa god mat och sedan en massa gott fika. Och vet ni, det finns alltid anledning att fira, bara man vill, och idag firade vi att en viss herre, som både har barn och barnbarn, har uppnått den anmärkningsvärda mognadsgraden nio. Japp, det är fullkomligt sant, tro mig. Ni kan själva räkna ljusen på tårtan. Ett....2....3....4...5...6...7...8...nio! Ni ser, vad var det jag sa? Vem räknar år? Inte vi.

Ja, jag försökte mig på detta med cupcakes igen. Och ja, det gick bättre, men frostingen var återigen lite rinnig, mindre rinnig än förra gången men aningen för rinnig ändå och det har med karamellfärgen att göra, för när man droppar i den så händer det, rinnigheten slår till. Nåja, de var väääldigt goda i vilket fall. Hujedamej.

Yes! Tänk att få börja dagen med ett besök hos bästa frissan, det ni!