Åt lunch med sonen igår. Han berättade bland annat att det är hans tur att bjuda på fika på jobbet, på torsdag. Jag hörde min egen röst säga Jag kan hjälpa dig, vi kan baka något gott hemma hos oss och som du kan bjuda på. Han nappade direkt.

Så nu grunnar vi på vad han ska bjuda på? Han hade lite ideer och dem har jag spunnit igång på. Det ska bli roligt att baka ihop tycker jag, i vårt fina kök, tillsammans. Han ska få bjuda på något som är enkelt att baka, som är gott att äta, som är roligt att skapa och som imponerar. Så imorgon - baka.  

Lupinerna står i en golvvas i vardagsrummet. Jag hann trots allt plocka några innan sniglarna åtdrog sig min uppmärksamhet. Fina det är de, Lupinerna alltså.

Tjenare måndag!

Var på bio för första gången på länge. I den nya fina filmstaden i Västerås. Vi var ute i god tid så salongen var nästan tom när vi anlände men den fylldes på vartefter. Det var en stor salong, sköna stolar och bra ljud.

I den absoluta mest spännande slutscenen, exakt  under det ögonblick som det goda vinner över det onda, fryser bilden på den gigantiska bioduken. Det var ju inte mer än ca fyra minuter kvar. I biosalongen hörs lite missnöjt mummel, lite suckar, lite skratt och lite fnitter. Efter en liten stund (känns som en evighet) går filmen igång igen men nu utan ljud! Läpparna rörde sig men inget hördes, det var dramatiska scener men inga stråkar. Det var alldeles tyst i salongen medan filmen utspelade sig som en pantomim där längst fram. Ljudet kom när det bara var ungefär en minut kvar. Lite snopet ju, eller hur?

Men filmen var bra, det var den. Trots fadäsen i slutet.

Mannen min och jag åkte ut på landet igår, jag ville så gärna plocka lite Lupiner. Helt plötsligt såg vi dem, där vid vägkanten, mest lila Lupiner men även några rosa och en och annan vit också. Mannen min stannade snällt bilen, jag klev ur och stolpade raskt in i buskaget och började plocka.

Helt plötsligt kraschade det till under min gummistövel och jag tittade ner. Iiiihhh, det bara kryllade av stora ljusa sniglar med de slemmiga bleka kropparna utsträckta och tentaklerna spretande åt alla håll. Jag hoppade snabbt därfrån, bakåt, i samma spår som jag gick in i buskaget. Att jag inte såg dem tidigare? Men jag var så fokuserad på Lupinerna så jag missade sniglarna helt. Bor man på landet är man säkert van vid dem men för mig var det en smärre chock att se så många på en och samma plats. Några fler Lupiner blev det inte men jag behärskade mig och tog lite kort (på behörigt avstånd, de är ju tack o lov inte kända för sin snabbhet)  innan jag klev in i bilen för att åka därifrån.

Jag är inte rädd (som i skräckslagen) för just någonting, vad jag vet. Men det finns säkert saker jag är rädd för, jag har bara inte blivit utsatt för dem ännu. Men. Är det något jag får mardrömmar av så är det sniglar, daggmaskar, blodiglar och den typen av gummiaktiga slibbiga små djur. Är jag stressad, eller trängd på något sätt så är det de djuren jag drömmer om. De krälar på hela min kropp, helt eller delvis under huden och jag drar i dem i panik för att få bort dem men de bara åker tillbaka in som en gummisnodd. Usch.

Fick äran att vara barnvakt till den finaste och till den goaste igår medan deras föräldrar var på galej. På kvällen pysslade vi lite. Vi gjorde jättegoda cake pops, det vill säga klubbor gjorda av sockerkaka. Mysigt, kreativt, roligt och gott.

I sin enklaste form:
Smula ner sockerkaka i en bytta, blanda ner Philadelfiaost eller Cremecheese tills det blir en massa som går att rulla till bollar. Låt kakbollarna stelna en stund i frysen. Smält choklad. Sätt kakbollarna på klubbpinnar (som finns att köpa på bland annat Panduoro) och doppa dem i den smälta chokladen. Dekorera och låt därefter stelna i kylen.

Sådärja, äntligen är årets balkongblommor inhandlade och dessutom planterade. Vi har ju inget tak över vår balkong så det var lite si och så när jag planterade, ömsom regn och ömsom sol. Men jag hade gett mig den på att nu skulle de ner i lådorna så bitvis stod jag där med ett paraply i ena handen och jord och blommor i den andra. Lite knepigt var det men till slut så, alla blommor på sin plats. Som vanligt ser det ut som jag planterat en hög med risbuskar men jag vet ju att de tar sig så småningom.

Jag köpte en dvärgsyren på stam i år. Spännande, oh så spännande, har aldrig provat den tidigare. Passar synnerligen bra där i ena hörnet och luktar så gott gör den också. Så fort jag öppnar balkongdörren känner jag den där härliga syrendoften som det inte går att ta miste på vad det är och detta trots att det inte är så många syrenblommor kvar. Får se om jag kan få den att överleva vintern, den är ju flerårig, så det ska gå.

Vad de andra blommorna heter? Inte en susning.

Vi har två stora krukor med örter också. En med bara Basilika och en med lite olika örter så som till exempel Timjan, Oregano och Citronmeliss. Mysigt, så mysigt.

Jag lovade ju i detta inlägg att jag ska visa foton från det där vackra stället som jag varit på och här kommer ett axplock av den enorma mängden foton jag tog, gissa om det var svårt att sålla ut? Ganska svårt, minst sagt.

Fransk marängtårta a´la Leila. Har bakat och bjudit på denna nu flera gånger och den gör succé varje gång. En klar favorit har den utvecklats till samtidigt som den är enkel att göra. Kan ju inte bli bättre.

Ingredienser 
7 st äggvitor 
5 deciliter strösocker 
1 nypa salt 
100 gram mörk choklad 70 procent 
50 gram mandelspån 
3 deciliter vispgrädde 
Valfria färska bär, till exempel
1 ask färska blåbär 
1 ask färska hallon 
0,5 liter jordgubbar 
1 näve bigarråer
Eller som på fotot
Jordgubbar och kiwi

Gör så här
1.   Sätt ugnen på 150 grader.  
2.   Blanda äggvita, strösocker och salt i en rostfri bunke.  
3.   Sätt bunken i ett vattenbad (över kokande vatten). 
4.   Vispa för hand tills sockerkristallerna smält och marängen är cirka 60-65 grader
      (vispa hela tiden och ja du blir trött i armen men kör på)
5.   Ta bort bunken från vattenbadet och vispa marängen länge på hög hastighet
      med elvisp eller i hushållsmaskin tills den svalnat. 
6.   Rosta mandelspånet försiktigt i en torr kastrull eller stekpanna, det får inte bli bränt så passa den noga,
      det går fort att rosta dem. 
7.   Smält chokladen i ett vattenbad eller i micron och vänd ner den försiktigt så att marängen blir randig
      (du behöver inte alls röra mycket utan bara ett par varv). Vänd även ner nästan allt av mandelspånet. 
8.   Klicka ut marängen till en slarvig tjock tårtbotten på en plåt med bakplåtspapper. 
     Toppa med resten av mandelspånet. 
9.   Grädda i mitten av ugnen i cirka 1 timme, marängen ska vara lite seg i mitten. 
10. Stäng av ugnen och låt svalna helt i ugnens eftervärme. 
11. Vispa grädden fluffig och skeda den över marängen. 
12. Strö över färska bär.

Det var den helgen. Ny vecka, den första i juni månad och nu spurtar vi mot semestern, eller hur?

Lite foton från vår trevliga lilla utflykt till Göteborg och bingolottostudion. Ingen av oss vann något. Jag var emellertid mycket nära att vinna en segway på Bertil 2 men det blev Bertil 1 istället och  därefter var jag inte ens i närheten av någon vinst whatsoewer. Det hade varit något va? Att komma åkandes på vår gata, eller på stan eller till jobbet på en segway?

Men hursomhelst så var det en trevlig utflykt och nu vet vi hur det går till minsann, på TV.