Fönstrena är putsade, det tackar vi Kärcher för. Sängkläder inklusive täcke och kuddar är rena. Kylskåpet glänser, micron likaså. Balkongen är tömd på stolar, balkonglådor och 70 liter jord. Jag kan fortsätta att rabbla men det gör jag inte, ni fattar. 

 

Foton från min promenad idag. Underbart väder, helt enkelt.

 

I helgen fotade jag ett bröllop. En väns dotter blev fru. Vid älvens kant, i det soliga varma sommarvädret, bland nära och kära blev de unga tu ett med varann, de blev herr och fru.

 

Så fint.

 

 

 

Jag vill inte publicera mina foton än, många har gjort det och det är ju så himla roligt att se hur andra har tolkat uppgifterna, men jag väljer att vänta. Fantastiskt kreativa och påhittiga är folk, till och med på ett så svårt tema som Tabu. Nåja, mer från fotomaran kommer när allt är klart.

 

Jag kan bjuda på en bild; det sista temat på maran var Mitt deltagarnummer och detta var vårt bidrag på mitt. Ni kan räkna ut vilket nummer min ryggsäck pryddes med va?

 

 

 

Vi kramar och klämmer det sista ur de lediga dagar som återstår av vår s e m e s t e r.  Idag bilade vi ut på landet, till ett ställe så fint vilande vid älven, ett ställe att återhämta sig på, att tanka sol och energi. 

 

 

12 timmar. Klockan 08.00 lämnade vi hemmet och återvände till detsamma exakt 12 timmar senare. Vad gjorde vi då hela dagen? Jo vi åkte först till Stadshuskajen i Stockholm och därifrån åkte vi båt i två timmar till ön Björkö i Mälaren. Vad finns där tro? Jamen där finns Sveriges första stad, Birka. Eller rättare sagt; det som finns kvar av den.

 

Vi lunchade på Björkö, gick en guidad tur, fotade och åkte båt tillbaka till Stadshuskajen. Alltihop ackompanjerat till toner av ett fantastiskt härligt väder!

 

Sommarkrysset. Ni vet det där som utspelar sig på Gröna Lunds stora scen under sommartid. Det som sänds live i TV4. Sommarkrysset i vilken olika artister uppträder och Gry Forsell guidar tv-tittarna genom korsord som ger några lyckliga vinnare en extra slant i plånboken.

 

Vi var där. 

 

Om det nu är någon som tror att vi var där för att åka karuseller så tror ni fullkomligt fel. Så klart åkte vi några, sådana harmlösa saker som Slänggungan, Blå tåget, Bläckfisken och Flygande mattan. Kvasten hade vi siktat in oss på att få skrika till också men 50 minuters kötid var det inte värt, tyckte vi, och gick för att äta våffla med hjortronsylt och glass istället. 

 

Men med oss där hade vi två personer som inte räds åka något, det enda som hindrar dem är längden och åldersgräns. Annars åktes allt med glädje, förtjusning och spänning. Långa köer var inget de skänkte en tanke, ville de åka en karusell var det bara att snällt ställa sig i kön.

 

Jag minns att även jag var sådan en gång i tiden, en sådan som med total naiv oräddhet tog mig an vilken karusell som helst, på det där sättet som barn gör. Numera överskuggas förtjusningen av skräck. Lotterihjulet med choklad lockar mer.