Idag har vi bakat pepparkakor. Japp, spontant bara sådär bakade jag och sonen pepparkakor. Mysigt.

 

Efter bakningen skulle det fotograferas. Jag hade bokat kl.14.00 med personen som ville ha lite kort på sig själv åt sig själv. Men innan dess drar mannen min iväg med min kamera för att fotografera ett lag som heter Elefantbajs 2000. Jo, ni läste rätt. Hur moget? I alla fall lovar han att vara tillbaka i god tid innan klockan 14.00.

 

Klockan går, närmar sig 14, mannen syns inte till. Jag klär på mig min foto-outfit vilken inte är densamma som min baknings-outfit, jag plockar ihop min utrustning, förutom själva kameran då, som fortfarande inte syns till. Jag låser dörren, går ner för trapporna och ställer mig att vänta på gatan, redo. Stirrar på min armbandsklocka och blir mer och mer irriterad, han vet ju att jag har en tid att passa muttrar jag för mig själv, vad är detta? Inte likt honom alls. Kollar klockan och kan konstatera att den är prick 14.00. Nu är jag mäkta oglad som fru Montazami skulle ha sagt. Plockar fram mobilen för att ringa min kamera och dess försvunna fotograf och ser då att den är ju bara 13.00, klockan alltså.

 

Suck - för att jag lät mig irriteras helt i onödan. Suck - för att jag hade så dålig koll, det är ju liksom inte första gången Sverige får vintertid. Å andra sidan fick jag en hel timma extra liv.

 

Avslutningsvis denna söndag tog vi en 5-km:s löprunda. Kunde konstatera att vi måste vara ute på spåret senast kl. 16.00 om vi inte vill springa i mörkret, och det vill vi inte. 

 

Idag kom jag hem från mitt kundbesök med en kartong bröd under armen, det händer inte varje dag, att jag kommer hem från en kund med något som går att äta. Tycker jag har alltför få sådana kunder, de flesta tillverkar, om de tillverkar något, saker i stål eller andra metaller, som till exempel rör, borrar och andra för mig obegripliga ting.

 

Men idag var det annat minsann. Glad är jag. Mitt bland bröden låg dessutom en pepparkaksdeg. Japp, det är den tiden på året.

 

 

I helgen var vi till Stockholm en sväng. Fotot taget genom bilfönstret där vi susade fram i dimman. 

 

Men hörrni; ny vecka, ny måndag. Laddar i soffan. Nu kör vi. 

Nej, så klart är det inte jag som suttit på en hästrygg idag, inte mannen heller. Det finns ju andra som älskar det som vi är rädda för.