Jag är inte ensam om att längta efter sommar, värme och sol. Det märktes när vi var ut på en liten promenad såhär  en vardagkväll i slutet på maj månad. Alla var ute.

 

Så heter denna blomma, om jag inte har fått det helt om bakfoten; Prärieklocka. Pryder köksbordet idag och målar ett leende i mitt ansikte när jag tittar dit.

 

Mannen min är i Sydafrika, och jag hade gärna följt med, i vilket format som helst, i tex hans resväska eller    hans ficka. Men nej, icke då, jag sitter här i soffan och väntar på spektaklet mello. Vad är Sydafrika jämfört med det? Phu! Att jag bara är avundsjuk? Jaaa *suckar*

 

Ja, det är ju ingen nyhet att vi inte är några stora fans av hästar, visst, vi är inte livrädda för dem men vi har respekt för dem, kan man säga. I vilket fall när vi var på väg hem från Asköviken igår så passerade vi en hästhage. Där stod två hästar, bekymmersfritt betande. Den ena var uppenbarligen nyfiken och lunkade sakta fram till oss när vi passerade elstängslet som omgärdade deras hage. Och självklart åkte kameran fram. Dessa foton är kraftigt redigerade, som ni säkert ser. Varför? För att det är kul.

 

Denna fullkomligt u.n.d.e.r.b.a.r.a och därtill lediga torsdag tog vi med oss fika och begav oss iväg på en liten utflykt, vad ska man annars göra en dag som denna när man inte bor i hus med trädgård? När man som vi bor i en lägenhet tre trappor upp krävs det att man aktivt tar sig iväg, inte bara öppnar en ytterdörr.... 

 

Vi valde att åka till Asköviken, som är ett naturreservat strax utanför Västerås och kanske mest känt för sitt rika fågelliv.

 

Vi gick upp i det höga tornet som finns där till förfogande för fågelintresserade, men några närbilder på fåglar fick vi inte, våra objektiv nådde inte ända fram. Där var mest måsar (tror vi) och ett himla skränande, som om   fåglarna var lika chockade över den plötsliga sommarvärmen som vi var.  

 

Nåja. Oavsett avsaknad av närbilder på fåglar så var det en härlig dag, förvillande lik en riktig sommardag, trots att det bara är i början på Maj. Men det gjorde inget, det var så välkommet så, hett efterlängtat faktiskt. Vi konstaterar att Maj rivstartar, milt uttryckt. 

 

Då är våren officiellt här. Vintern eldade vi bort på Anundshög så som vi gjort de senaste två åren. Jag hade detta år klätt mig varmt, och då menar jag varmt, min dunjacka åkte fram. Jag tänkte inte frysa i år och åka hem efter 5 minuter. Jag gjorde helt rätt i detta, i ett avseende, i ett annat gjorde jag det inte då jag eldade hål den. Ouch. 

 

Nåja, återigen en kall valborg, kunde jag konstatera. Men i år kunde brasan tändas i alla fall vilket den inte kunde förra året då det blåste för mycket. Vikingar, barn, vuxna, talare, kör och fotografer i en salig röra. Det var det det.

 

Nu är det söndag och vi laddar hemma för arbetsveckan vi har framför oss - den som är kort, efterlängtad och precis vad vi behöver, alltså att den är kort.