Sommarkrysset. Ni vet det där som utspelar sig på Gröna Lunds stora scen under sommartid. Det som sänds live i TV4. Sommarkrysset i vilken olika artister uppträder och Gry Forsell guidar tv-tittarna genom korsord som ger några lyckliga vinnare en extra slant i plånboken.

 

Vi var där. 

 

Om det nu är någon som tror att vi var där för att åka karuseller så tror ni fullkomligt fel. Så klart åkte vi några, sådana harmlösa saker som Slänggungan, Blå tåget, Bläckfisken och Flygande mattan. Kvasten hade vi siktat in oss på att få skrika till också men 50 minuters kötid var det inte värt, tyckte vi, och gick för att äta våffla med hjortronsylt och glass istället. 

 

Men med oss där hade vi två personer som inte räds åka något, det enda som hindrar dem är längden och åldersgräns. Annars åktes allt med glädje, förtjusning och spänning. Långa köer var inget de skänkte en tanke, ville de åka en karusell var det bara att snällt ställa sig i kön.

 

Jag minns att även jag var sådan en gång i tiden, en sådan som med total naiv oräddhet tog mig an vilken karusell som helst, på det där sättet som barn gör. Numera överskuggas förtjusningen av skräck. Lotterihjulet med choklad lockar mer.

 

 

Regnet öser ner, temperaturen är under vad som borde vara lagligt i slutet på juli, tycker jag, men det hindrade inte oss att åka till Nora bara för att, ja bara för att. 

 

Veckan efter spanien tillbringade vi på landet med ett par vänner. Vädret var växlande och det var våra aktiviteter också. Vi grillade, så klart, vi kastade pil, slappade, vi fotade, slappade, vi promenerade runt sjön, slappade, vi plockade svamp, slappade, och vi spelade spel och skrattade sent in på nätterna. En slapp vecka med andra ord. Nåja, lite överdrivet kanske, riktigt såå slappa var vi inte. Vi klippte gräsmattan och vi var på löptur. 

 

Bilder från den gamla staden Altea som vi tog tåget till en dag. Jättemysig var den, vacker men ack så högt upp. Fullkomligt drypande av svett landade vi så småningom på torget framför kyrkan med den vackra blå kupolen och där satt vi länge och väl och avnjöt paella och en varsin kall öl. Jorå. 

 

 

Jag vet. Det har varit en ovanligt lång paus på denna sida. Men nu så kommer det i alla fall ett bildregn från vår semestervecka i Villa Joyosa på Spaniens östkust. Vi fick värme (hetta), sol och bad, blå himmel, sand mellan tårna, god mat, glass och choklad. Så var vi nöjda.

 

Vi besökte spaniens äldsta chokladfabrik som låg på promenavstånd från oss, och vi besökte den gamla staden Altea dit vi åkte tåg. För övrigt mest bara njöt vi.

 

Bilderna visas i en slumpmässig ordning.

 

Knappt har Cityfestivalen ebbat ut innan nästa evenemang tar vid. Och vilken fest sedan! Så mycket folk, så mycket bilar, så mycket fylla, så mycket avgaser (vi kunde inte ha öppna fönster då det luktade kraftigt ända upp till oss), så mycket hög musik och så mycket lastbilstutor.  Men jag är imponerad, och det av det otroligt organiserade kaoset, alla glada människor, det underbara vädret. Jag är imponerad av att det redan tidigt på söndagens morgon, när de som orkat hänga med hela helgen ännu sover ruset av sig, är kliniskt uppstädat och av den flera dagar långa jättepartajet syns inte ett endast spår. 

 

Att inbjuda vänner till ett gardenparty och att därefter få betrakta en glad freakshow från första parkett  sittandes tllsammans på en filt längs med vägkanten, är inget annat än en toppenstart på semestern, om du frågar mig. 

 

Ja varför det heter så vet jag inte, det var verkligen inte midnatt, sol javisst men inte midnatt. 

 

Äntligen, jag säger bara - äntligen! Min sista arbetsvecka, innan semestern tar vid, blir solig och varm har jag förstått, högtrycket parkerar, lika stabilt som mannens hand i min. Underbart!

 

Den årliga Cityfestivalen pågår för fullt. Den innehåller diverse musikframträdanden, tivoli, lotterier, mat och happenings av olika slag. Den är mycket populär, den där festivalen, där finns något för alla. Vi har inte varit där, i cityfestivalens mitt, vi bor emellertid i dess utkant. Varför inte? Ja det har bara inte blivit så, trots att det ligger fyra minuter bort, ibland har man varken lust eller ork, så då får det vara. Men jag tog en promenad ner till Mälaren i alla fall, som vanligt, och det var folk och festival överallt, även där. Det låg ett täcke av tystnad i luften, förutom festivalljuden då förstås, men människorna, de var så stillsamma och tysta, trots att de var så många? Vad vet jag, det var kanske för tidigt på dan? Det blev kanske sent igår? Eller var västeråsarna i chock över det plötsliga sommarvädret som infann sig?

 

Nåja, jag stannade en stund och tittade på en wakeboardtävling som pågick i småbåtshamnen. Det var sprutande vatten, det var akrobatik, dunkande musik, en käck ciceron, glass, kaffe, en jury och några tävlingssugna ungdomar. Och sol. Och värme. Och människor som njöt.

 

Detta evinnerliga debatterande om vädret. Ja? Är det konstigt? I detta land vet man ju aldrig hur vädret kommer att säga sitt, därför tål det att ältas. Vädret spelar ju roll, i mitt liv i alla fall, jag påverkas starkt av det. Lågtryck får mitt huvud att värka, en lysande sol får energidepåerna att stiga markant, värme får mitt hjärta att fladdra lite extra. 

 

Det såg mörkt ut för årets midsommarafton, regn lovades, låga temperaturer och de mörka mörka molnen dominerade himlen när vi bilade ut på landet. Gummistövlar, regnjackor och tjocktröjor fick mycket utrymme. 

 

Men som en bra oförutsägbar film överraskades vi; inget regn att tala om, ingen hetta men drag av värme infann sig, blåsten som envist hållt sig kvar under veckor nu var som bortblåst (haha) och en blå himmel med en lysande gul himlakropp visade sig. Det blev bra till slut, riktigt bra. 

 

Äntligen var det dags, balkongen. När vi kan sitta på balkongen och äta frukost, ja då är det sommar. I år har det låtit vänta på sig. 

Men idag har vi ägnat dagen åt balkongfix. Vi har släpat upp ca 70 liter jord, balkonglådor, två stolar, ett bord, krukor och såklart själva blommorna och ett gäng kryddor. Vi har vaxat plåten, dammsugit, planterat, skruvat ihop bordet. Som vanligt ser blommorna, som i år är i lite blandade färger, rent ut sagt ut som risbuskar. Men de tar sig, det brukar de göra. Nytt för i år den krukan som innehåller en tomatplanta. Det ska bli spännade, lyckas vi få goda små körsbärstomater eller tar vi död på den innan dess. Det återstår att se. 

 

Men nu är vi i vilket fall redo, vi får se om den första frukosten intas där imorgon. Det är vad vi hoppas på. 

 

I helgen som gick åkte vi till Göteborg. Där skulle vi heja fram en vän som tillsammans med ca 50 000 andra sprang 21 km i världens största halvmara. 

 '

 

Jag lovade ju mer bilder från min resa till Kalmar förra veckan;  så här kommer de.

 

På första bilden ser ni bron till Öland. Sista bilden tog jag när jag stannade till på vägen hem, de gula lysande fälten pockade nämligen på min uppmärksamhet och jag kunde därmed inte annat än att stanna. 

 

Kom hem igårkväll från fina Kalmar som jag denna gång sett i dagsljus! Förra gången var jag där vintertid och då är det mest bara mörker, kallt och jag går inte gärna ut. Denna gång hann jag med lite promenader och det var så skönt och härligt. Dessvärre har jag lite bråttom just nu, ska nämligen på en weekend till Göteborg, så det blir bara en liten kortis. Självklart har jag mer foton från Kalmar, visar mer därifrån nästa vecka.

 

 

Jag minns förra året. Det spöregnade, var kallt och vi stannade i ca 10 minuter. I år var det inte så mycket bättre. Det regnade förvisso inte förrän i slutet men det var kallt och det blåste nå förfärligt, så mycket att den stora brasan aldrig tändes utan en liten symbolisk brasa fick bränna det gamla och ge plats för det nya. Runt denna eld samlades alla människor, särskilt barn dras till elden, gärna så nära som möjligt, för att det är spännande såklart, vi andra vill mest bara värma oss, ja jag i alla fall.  

 

Nu ska ni få se något exotiskt, verkligen, och vackert. Det är en and, ja jag sa ju att jag var lite inne på fåglar just nu, en and som blygt simmar omkring med vanliga svenska änder i Västerås. Det finns bara en av dem här just nu. Det är en hane och den är lite mindre än de andra änderna men ack så fin, oj oj oj. 

 

Under fyra kvällar har jag letat efter den, två kvällar på Notudden, men där var den ju inte, inga änder alls faktiskt. Sedan fick jag höra att den höll till vid silorna i Östra hamnen så då promenerade jag dit en kväll, såg änderna men inte just den som jag letade efter. Jag  tror nu att den var där men änderna höll sig på avstånd så jag upptäckte den inte. Men så var jag ner igen igår, och när jag kommer över den röda bron som går till Lillåudden ser jag en man springandes längs kajkanten, med blicken ner mot vattnet och en kamera i högsta hugg i handen. Vi möts och jag frågar om han sett mandrinanden? Ja det är den där säger han och pekar på en av fyra änder som precis simmar förbi. Jag tittar noggrannare - och där var den ju! Nu såg jag. Om den springande kameramannen inte varit där så hade de där änderna simmat mig förbi när jag med raska steg stolpade bort mot silona. Men han var där. Tack för det.

 

Är han inte en helt otrolig skönhet?

 

 

 

Fredag igen, så otroligt skönt. LIte bilder från en promenad häromdagen. 

 

Jag är lite inne på fåglar just nu, inte så mycket men mer än inte alls. Var tex idag på Notudden och letade efter mandarin-anden (oj det blev ett konstigt ord) som håller till där just nu, kanske bara några dagar till. Ska göra ett nytt försök imorgon. Men till dess får ni hålla er tillgodo med vanliga hederliga måsar. Fångades på bild igår när vi var till Björnön.

 

Det är fredag - igen - och vi lyfter inte långt från soffan. Jo lite lyfter vi, men bara lite. 

 

 

Dammen på Djäkneberget drar folk, både gamla och unga just nu. Jag tog med mig mannen en sväng till lite senare på eftermiddagen, precis innan det blir mörkt,  med hopp om att det inte skulle vara så mycket andra människor där. Jag ville ha lite foto-ro, alltså att i lugn och ro ta fram kameran och krypa runt där utan att folk tror man är galen, att man är en synnerligen skruvad tant. Ja ni som sett mig fota vet ju vad jag menar.  Men inte var vi ensamma nu heller.

 

Nåja, jag fotade på och nedan ser ni de bilderna. De är väl lite roliga de där grodorna, fula men samtidigt lite gulliga?  Vattnet fullkomligt kokar och tittar man noga på dem så ser man att de har olika ansiktsuttryck. Buttra, glada, eleganta, nyfikna, rädda och kaxiga, ja alla känslouttryck man kan ha. De kommer börja vandra upp ur dammen, de grodor som nu är vuxna och gör det vuxna grodor gör, och senare i höst även de grodor som just nu bara är ägg i dammen, de kommer ta sig över den avstängda vägen och försvinna ut i närområdet. Men just nu kan vi njuta och fascineras av den aktivitet som pågår där ett tag till.