Idag ska detta herrskapet på middag minsann. En viskning nådde fram till mitt öra; att det blir Black Angus oxfile. Tre rätter. Wauwauwau...

 

Hallå fredag!

 

 

Jag kan tänka mig att ni undrar över scenen där ungdomarna blir intervjuade? Det skulle jag göra. Vad är det som händer där tro? Lugn, det ska jag berätta.

 

Vi var och åt lunch (en myyycket god sådan) på Museum of Modern Art (MoMA). Efter lunchen traskar vi ut och det är när vi svänger upp glasdörren ut mot gatan som de står där; en mikrofon och en filmkamera från Channel 4. De haffar dotter min då hon går först. Can we ask you a question? hör jag kvinnan säga innan jag snabbt duckar undan åt sidan, mig ska de tamejtusan inte fråga om något än mindre filma. Men hon (dotter min) stannar till och det gör sonen också. De börjar prata emedan jag inte hör vad de säger, mest kanske för jag är upptagen med att ta kort på dem, självklart måste detta förevigas. Jag knäpper några med min kamera och sedan med min mobil under tiden de pratar (en minut eller två eller tre) och sedan vänder sig ungdomarna mot mig och vi går iväg. Jag undrade ivrigt vad de frågade om? Jo restaurangen ska börja göda kycklingar med restaurangrester, detta för att kycklingköttet ska smaka bättre eller mer när det sedan serveras på just det stället där vi nyss åt. Och frågan var helt enkelt vad de tycker om det, bra eller dåligt? Inte helt lätt att svara  på sådär på rak arm men båda två svarade något i alla fall. Diplomatiskt varken för eller emot, mest för tror jag.

 

Om det sändes på TV? Det vet vi inte, kanske, kanske inte.

 

När jag kollar på fotona kan jag knappt fatta att jag varit där. Att jag gått på dessa gator (visserligen med gruvliga skavsår men ändå), tittat uppåt för att få se himlen mellan de höga skyskraporna, känt stadens puls runt omkring mig och andats luften som vibrerar av mångfald och möjligheter. Så himla bra minnen. Ler inombords när jag tänker på vår vecka där.

 

 

Dags blev det och vi promenerade utmed Hudsonflodens kajkant strax bortanför Brooklyn Bridge. De ville gärna att jag skulle gissa och jag försökte; en lektion i Qigong (vilka vi såg många utöva på gatorna)? En guidning av något slag? Nej jag hade verkligen ingen aning. Av allt som man kan gör här så vad är det just vi tre ska göra idag? Gissningarna duggade inte tätt om jag säger så. Ungdomarna ville hjälpa mig lite på traven och viftade med armarna brett ut mot vattnet och sa att det finns ledtrådar där. Hm? Jag tittade och såg bara skyskrapor, broar, vatten. Kanske en båttur av något slag? Bara det inte blir bungyjump mumlade jag och såg hur de bytte blickar. Nej, det är det inte men det är fågel. Jag lyfter blicken och ser en eller om inte till och med två helikoptrar i luften. Ska vi åka helikopter? Ja det ska vi!

 

Och helikopter åkte vi. Fantastiskt roligt och inte ett dugg rädd var jag, inte det minsta. Dotter satt fram med piloten, jag och sonen satt strax bakom tillsammans med ett tyskt par. Femton minuter var vi i luften och såg New York från ovan. Piloten pekade och berättade vad som var vad. Vi lyssnade och tittade andäktigt. Vi tog kort, log och pekade ibland när vi såg något vi kände igen, som frihetsgudinnan till exempel, så inte någon skulle missa.

 

En av resans höjdpunkter - i alla dess bemärkelser.

 

Ny vecka, ny måndag. Undrar om Peter på kontoret säger äntligen måndag! idag? Han sa nämligen redan fredag! när vi sågs på förmiddagsfikat i fredags. Ja det kan man verkligen undra.

 

I vilket fall; nu kör vi!

 

Hejhå vilken underbar höst!

 

Har aldrig varit här förut. Konstigt kan jag tycka nu. Har trots den korta tiden här ändå sett en del. Och en del saker sparar jag till en annan gång. Berlin finns kvar, lika nära nästa gång. 

Nu ska vi äta. Hemma imorgon.