Så här kan en lunch se ut, tre trappor upp, en lördag. Ja, det var mycket gott. Ja, den tillagades av mannen min. Strömming är inte helt fel, snarare väldigt rätt. Väldigt rätt. En lördag, tre trappor upp.

Sakta men säkert börjar vårt nya kök ta sin form, om än ännu bara i våra huvuden och på papper. Det är ett evinnerligt måttande, köket tre trappor upp är inte det största varför vi noga måste räkna centimetrar på hur mycket yta det blir att röra sig mellan de olika funktionaliteterna (såsom tex diskho, spis och kyl), hur mycket yta det finns att öppna lådor och skåp, hur mycket yta det blir över när enorma Sture är middagsgäst och hur mycket yta det finns för att dansa en sväng.

Idag har vi tejpat med maskeringstejp på golvet för att se var potentiella gränser går. Det funkar ganska bra att göra så. Upptäcker också att en säg tio kvadratmeter mer köksyta inte hade gjort något men att det kommer bli bra detta också, jättebra. Längtar till köket är klart, då ska jag köpa mig en KitchenAid. Men först...

Inget är helt hundra bestämt ännu men det som kökssurret handlar om just nu, i detta stadie, är:

- ett Rimini-kök från Kvik, hör och häpna - i vitt.
- blankt kakel - också i vitt (nämen!)
- golv av ek
- arbetsyta mitt på golvet - köksö med ekskiva
- arbetsyta runt diskho/spis - sten av något slag, granit eller komposit, kanske ljusgrått.
- arbetsyta/matbord - i ek

Som ni förstår, traditionellt, inga överraskningar, inga alls. Men det blir bra. Det blir det. Jättebra. Vi kompromissar förträffligt jag och mannen min. Konsensus.

Observera att köksluckorna på bilderna är Rimini, inget annat är representativt för vårt nya kök. Verkligen inte storleken.

Var igår en snabbis in på Tullhuset i lilla byn. Med mig hem fick jag detta armband av mjukaste skinn, designat av självaste - ja ni förstår säkert av vem om ni läser det som står tryckt på armbandet. Eller hur? Det finns bara en människa som säger något dylikt. Fru Maria Montazami.

Kan man få för mycket tulpaner? Neee, det kan man inte. Aldrig har mitt hem prytts av så mycket tulpaner, av mig själv köpta eller av andra erhållna, som i år. And i love it! Alla färger har snart blivit representerade här. Trodde ni kanske. Men nädå, det har de inte, inte på långa vägar, det kommer mera.

I går var jag till storstan en sväng. Dotter min och jag satt i Kungsträdgården tillsammans med en enorm massa andra människor, lika törstiga på sol som vi. Vi satt där och åt glass. Mjukglass med chokladdopp. Jag åt också upp hennes glass när hon ätit upp all strössel. Vilken god glass! Vilket gott väder! Vilken härlig dag! Utsikten uppåt, där vi satt, var denna vackert rosa blommande japanska körsbärsträd.

Ledig. Soligt. Snart varmt. Helt fantastiskt.

Mat javisst, påskmat nej. Godisäggen var det enda på dagens måltid som skvallrade om vilken helg som pågår, en helg som pågår en dag till dessutom. Åh en ledig dag till. Ännu en ledig och somrig dag. Kan inte vara bättre. Kan inte.

Ville fånga resten av dagen när arbetsdagen var till ända. Tidigare skyndade jag mig ut innan det blev mörkt, idag skyndade jag mig ut medans det ännu var ljust. Hmm...

Och hur fångade jag resten? Gjorde det genom att faktiskt, hör och häpna,  ta en cykeltur. En cykeltur. Det gjorde jag i dessa skor och det gick alldeles utmärkt kan jag tala om för er som undrar.

Jag trampade ner till småbåtshamnen och satt där på bryggan en stund och filosoferade. Såg solen gå ner bakom björkarna och den var väldigt stor och den var väldigt vit, den efterlängtade solen. Välkommen åter imorgon.

Grannarna längst ned har så fin blomlåda på sin balkong. Vi däremot har inte ens börjat göra iordning vår balkong, än mindre fixa med blomlådorna. Men det kommer, det vet jag. Kanske i helgen?

Gott folk vilket fantastiskt väder det varit i helgen! Jag tror alla njutit, nu hoppas vi det fortsätter på samma sätt. En sak är säkert och det är att sommaren är på gång, med stora steg, ja enorma kliv och snart är den här. Snart.

Jag har några stycken armbandsklockor, de visar ju då inte bara tiden, därav har jag fler än en. Denna tycker jag mycket om trots att den har sådan märklig färg, armbandet ser billigt ut eller tacky som dotter min säger då det är helt i plast. Men klockan fyller sin funktion, den matchar mina kläder, sitter fint på min handled och den tickar mot sommaren...

Akrobatik är konsten att utföra konstnärliga trick med kroppen, baserat på styrka, smidighet, balans, koordination, vighet och samspel, säger Wikipedia. Där står också att akrobatik förekommer i många olika former såsom till exempel parakrobatik där två personer utför konster tillsammans.

Person ett är mitt högra ben, person två är mitt vänstra ben. Duktiga jag, kan ju kanske göra karriär på en cirkus? Eller inte.

Nu ska person ett och person två dressas om till en annan typ av beklädnad, nämligen gympaskor. Vi ses på spåret...

God morgon torsdag! Snart helg! Vi rrrivstartar dagen idag, vrrroooom...

Var ut en kort men ändå en sväng på spåret idag. Jag springer med musik i öronen, det hjälper till att göra löpningen roligare och musiken hjälper till att hålla glädjen, takten och energin uppe. Alltså inga ballader utan bara en massa låtar med tempo, dunka dunka och ja lite hets nästan, sova får man göra sen. Jag har en "running"-lista speciellt framtagen för att lyssnas på under löpning, funkar superbra för mig. Kanske för dig också?  Bland annat finns denna på min lista...

Varför denna disktrasa i vårt hem? Vi tjafsar aldrig om disken. Möjligtvis bråkar mannen på mig att jag ställer tallrikarna för tätt så de ibland inte blir riktigt rena, det händer ju förstås. Diskborsten, den var ju bara söt.

Nu är det vår. Hittade ett par gamla Converse i källarförrådet.

Mannen min tycker ju att det är kul att laga mat (jippiii) och ibland kommer han hem med en matlagningsbok av något slag. I veckan fick en bok som bara handlar om lax följa med hem. Igår kväll när vi gick och la oss låg vi då och bläddrade och tittade i den där laxboken, och det vet vi ju alla hur härligt det mesta ser ut i matböcker, ja allt såg väldigt delikat ut. Lax är ju en fisk som i sig smakar väldigt gott och egentligen inte kräver så mycket tillagning men det är ändå kul att variera, även laxen.

Idag när jag då kom hem från jobbet var jag ut till spåret och joggade en sväng, typ 6 km, vilket en väldigt massa andra människor också gjorde märkte jag, joggade alltså. Jag hade nämligen problem att hitta en parkeringsplats, och då är det ändå en ganska stor parkeringsplats vid spåret. Nåja, när jag kom hem var det bara att sätta sig vid dukat bord, ja tänk så lyxigt, får man hade så bra? Och gissa vad det var för mat? Det kan ni inte va? Tänkte väl att det var knepigt att komma på det.

Efter helgens trevliga tillställning med tillhörande förtäring i både fast och flytande form så börjar vi denna vecka med ett foto på diverse nyttigheter som pryder köksbordet just nu. Ser inbjudande gott ut, visst gör det?

Provsmakade årets första färska jordgubbe idag. En spansk gubbe. God, mumsig, och snart hörrni är det sommar, jag lovar...

I ett svagt ögonblick uppmuntrade jag kollegan i rummet brevid att åka och köpa godis. Han strosade förbi mitt rum mumlandes något om att han var sötsugen, "...undrar om jag ska sticka iväg och handla lite...". Det var då jag blev svag.

Han for iväg för att en kort stund senare vara tillbaka med en gigantisk påse lösgodis som snabbt ramlade ner i en skål som ställdes på fikabordet.

Till saken hör att kaffeapparaten står precis utanför mitt rum, två steg från kaffeapparaten står fikabordet, ni fattar va?

Min frisörska är bäst. Hon ser, hon vågar.

Jag har allt som oftast haft mer eller mindre långt hår. Det växer fort och jag har egentligen inget emot att testa lite olika frisyrer men alla som klippt mig genom åren envisas med att vilja klippa pagefrisyr på mig, alltid. Lite tråkigt kan jag tycka, även om det passar mig bäst så skulle jag ibland vilja prova någon annan frisyr. Det är ju bara hår, det växer ut om det nu inte skulle bli en klockren frisyr någon gång.

Jag minns när jag var till henne, min frisörska, första gången, jag var alldeles euforisk när jag gick därifrån, äntligen en som vågade, som vågade klippa mig. Jag var ju sååå fiiin i håret, hade aldrig varit så nöjd någon gång som då. Sedan dess har jag varit henne trogen. Hon är bäst. Hon heter Rosalie och jobbar på Color i lilla byn.

Vad blir det av detta tro?

Vilken härlig måndag det varit idag! Det regniga vädret utbyttes mot en riktigt ljus fin eftermiddag och kväll. Solen sken ännu när jag kom hem från jobbet, kände energin flöda. Jag bytte raskt om till min träningsoutfit, ja mina vanliga träningskläder alltså. Fick sådan lust att åka ut till spåret och se om det går att springa där eller om det ännu är snö och is kvar.

Men åh vilken lycka! Grus bara grus, ingen is, ingen snö, bara fuktigt grus. Ljust ute, helt vindstilla och jag började sakta jogga, vilken känsla! Det var nästan ett halvt år sedan jag var här sist, då var det mörkt, det var glest med andra löpare och jag började bli rädd att springa där alldeles ensam. Men nu.

Nu ljöd Robyn i öronen, "...and it hurts with every heartbeat..".  Det kändes så bra! De stod kvar de där välbekanta bänkarna, papperskorgarna och husvagnarna. När jag kommer till husvagnarna vet jag att det vänder, det vänder tillbaka och det går uppåt, sakta sakta. Till och med de välbekanta kurvorna var kvar, allihop. Belysningen tändes strax innan klockan åtta, lamporna lyste gula och hade ingen större effekt, det var redan ljust.

Hello spåret, goodbye löpband!

Dagen började med regn och ruskväder. Trist men då får jag i alla fall användning av mina mest uppmärksammade och kommenterade stövlar, de röda i gummi.

Denna regniga, mulna och dimmiga dag har vi varit och hämtat vår nya soffa. Äntligen!

Vilket kaos! Hela vardagsrummet ockuperat av dynor. Tänk er att släpa detta tre trappor upp. Det var inte tungt men mycket soffa och vissa delar otympliga värre. Vi är dock vana, vi vet precis hur vi ska svänga och när vi ska svänga för att vinkla in det hela genom trapphuset och uppför den smala och branta trappan. Svettigt värre. Upp och ner, upp och ner.

Grisar, polkagrisar. Inhandlade i Gränna som jag körde förbi när jag var på väg hem från skåneland förra veckan. Finns med allehanda möjliga och omöjliga smaker men smakar mest socker tyvärr...

Tycker mig skönja ett mönster här. Blommor. Gillar blommor och gillar att fota dem.

Jag bjuder idag på några lila finingar. Varje gång jag går förbi dem ler jag, kan inte hjälpa det. De står i en glasvas på skänken i vardagsrummet, de vinkar inbjudande till mig och de fångar min blick, varje gång...

Finns hur många inredningstidningar som helst. Men min blick den fastnade på dem på vilka ordet kök fanns med på omslaget. Två av dem fick följa med mig hem.

Det är fredag, det är kväll, jag är all by myself at home och soffan kallar, ja den fullkomligt skriker på mig, den gamla ruggiga Ektorp-soffan. Tv:n är på, vad som visas på den är oviktigt för nu ska jag njuta, njuta ruggig Ektorp-soffa, njuta fredagströtthet, njuta tystnad, njuta glass, njuta tidningar, njuta inspiration...