Det går inte snabbt om man säger så, eller rättare sagt det går snabbt när han är här, men det är han inte alla dagar. Om han varit det så hade det varit klart nu. Hantverkare, ni vet hur de är, har flera pågående projekt och hoppar dem emellan lite som det passar sig. Man vet aldrig var man har dem. Ena dagen här andra dagen där.

Allt finns emellertid hemma, uppsläpat tre trappor upp. Alltid något. Inte en lucka, inte ett golvplank, inte en vitvara, ingenting har kånkats upp av mig. Och det ska ni veta, det är värt varenda öre.

Vi har tagit snart alla beslut, bara kakel och kökskran kvar att bestämma och sa jag bara? Finns hur mycket alternativ som helst, allt är snyggt, och det är jättesvårt. Tapet kan man byta enkelt lite då och då men kaklar om gör man inte i första taget, det är viktigt att det funkar länge. Vitt och blankt ska det vara - oh my vilken surprice -  men frågan kvarstår; vilken storlek? Och vet ni hur många olika vita färger det finns? Vitt är vitt kan jag tycka men haha, lång näsa åt mig...

Jag har aldrig lyckats med orkideér. Jag vet inte varför, tro mig, jag har försökt, och jag har försökt många gånger.

I fönstret på mitt rum på jobbet står Saras blommor. Hon är mammaledig med lilla sonen och kvar i min omvårdnad (?) blev hennes blommor. Fråga mig inte hur men de blev det. En av dem är en orkide. Det märkliga är förstår ni att den blommar hela tiden. Precis hela tiden. Den är jättefin och jag är förundrad. Oh vackra vackra blomma.

Men vet ni vad? Nu står där en till, orkide alltså. Fick den av chefen idag för han visste hur glad jag var i Saras blommande orkide och att den en dag kommer att återkallas av henne. Nu har jag en egen. Är inte det gulligt? Jomen visst är det.

Bara sådär.

Älskar pepparkakor, i alla dess former. Mycket gott tillsammans med het rykande glögg och ädelost. Yummie!  Årets glögg, vilken kan det vara,  är den utsedd? Förra året var det Blossas glögg med smak av saffran, den gillade jag.

Nu är det söndag. En grå, regnig, tyst och stillsam söndag i november. Jag sitter med hörlurar på och Spotify i öronen, lyssnar på Lalehs fantastiska version av Tomas Ledins Just nu, jag bloggar, jag wordfeudar, jag facebookar - och äter pepparkakor med ädelost.

Ja vad ska man säga? Här sitter vi nu, vid en varsin dator men ryggarna mot varandra och varsin påse med godis i näven. Twistpåsen är mannens och naturgodis blev mitt val för denna afton. Hans godis ser godare ut, jag vet.   

Jag var på galej igår kväll, kom hem sent och har nu bara en väldigt lugn och soft lördagkväll hemma. Saknar emellertid min hörna i soffan, den som jag brukar ligga och vältra mig i med ett gammalt täcke med ett lika gammalt men ack så skönt och mjukt påslakan. Soffan den ligger ju i bitar i vårt sovrum tillsammans med vardagsrumsbordet och TV:n. Ett tag till. Jag vill tro att det är bara ett litet tag till. Sen, sen så kommer jag att kunna titta på Så mycket bättre på TV från min favorithörna istället för på TV4 Play i sängen i mobilen eller vid datorn. Snart så.

Nä vet ni vad? Jag har rört på mig! Igår. Första gången på ca ett halvt år! Skulle bara gå lite på löpbandet, en rask promenad tänkte jag. Det är väl onödigt att chocka kroppen alltför mycket, kan vara dumt att ge andnöd en ny innebörd. Jo så tänkte jag.

Hur gick det då?

Började lite lugnt, gnatade på, ökade hastigheten lite, blev varm, ökade mer, joggade, svettig, en kilometer kvar, dags för en liten spurt, kollade pulsen - 187, femhundra meter kvar, ökade farten igen, benen trummade på och vid det här laget kämpade jag mot den inre rösten som högre och högre sa tant lilla lugna ned dig och sedan var jag plötsligt framme. Den raska promenaden blev en j o g g i n g t u r på fem kilometer.

Om jag var nöjd? Ha! Årets underdrift.

Idag

Snart ska jag basta. Känner mig frusen och då är ju det perfekt, visst, jag hade inte sagt nej till värmen på låt oss säga Bahamas men just ikväll blir det väldigt bra med bastun. Tar med mig en tidning och ett glas juice och traskar ner tre trappor, nja fyra blir det ju då ner i källaren där huset har en fräsch bastu och dusch att nyttja när man vill och ikväll vill jag. Så därför kära ni tar jag och går ner och svettas lite nu, oh yes, love it!

Tösen hälsar gäsp och godnatt!

Det var länge sedan jag behövde diska för hand, och i handfatet i badrummet dessutom. Men det är klart att det går alldeles utmärkt, absolut att det gör.

God morgon!

Kaos. Förstår ni? Men det blir nog bra, jo det blir det.

Var till vår köksleverantör Kvik igår och surrade lite. Det var precis innan de skulle stänga butiken så de stod där och hängde och jag passade då på att chitchatta lite med dem. Trevligt folk. Lovade att visa dem köket när det är klart. Jamen vi har ju hållit på i mer än ett halvt år och ältat med dem hur - vad - när - varför - och hur mycket, så det kan väl vara kul för dem att se resultatet av deras tålamod, ja det är defintivt kul att visa, det kommer det att vara, eller hur?


På måndag ska de börja lägga golvet, hmm, tror vi på det?

Sonens lilla söta goa alldeles egna kissemiss. Älskad, omhändertagen och sedd på alla sätt och vis.

Femton veckor gammal. Hur kan man vara så söt?

Oj oj, varje dag jag kommer hem från jobbet så är jag full av förväntan - hur långt har de kommit idag då, med köket? Och det händer grejer, det gör det. Nu är golven borta, och verkligen hela köket, ända in i märgen. Kvar står endast vår kyl och frys - i vardagsrummet. Och det är ju också bara en tidsfråga.

Hela vårt kök med vårt gamla gigantiska köksbord i furu (som ska bort när detta är över) och allt som fanns i skåp och lådor samt vårt vardagsrum med soffa och soffbord rumstrerar nu i våra två sovrum, i lådor, isärplockade till oigenkännlighet. Gissa om det är trångt? Vi diskar, visserligen så lite som möjligt men ändå - i vårt lilla handfat i badrummet. Om det går bra? Självklart gör det det. Jösses, det är ju inte för alltid.

Imorgon ska vi ta mer beslut.