Ja varför det heter så vet jag inte, det var verkligen inte midnatt, sol javisst men inte midnatt. 

 

Äntligen, jag säger bara - äntligen! Min sista arbetsvecka, innan semestern tar vid, blir solig och varm har jag förstått, högtrycket parkerar, lika stabilt som mannens hand i min. Underbart!

 

Den årliga Cityfestivalen pågår för fullt. Den innehåller diverse musikframträdanden, tivoli, lotterier, mat och happenings av olika slag. Den är mycket populär, den där festivalen, där finns något för alla. Vi har inte varit där, i cityfestivalens mitt, vi bor emellertid i dess utkant. Varför inte? Ja det har bara inte blivit så, trots att det ligger fyra minuter bort, ibland har man varken lust eller ork, så då får det vara. Men jag tog en promenad ner till Mälaren i alla fall, som vanligt, och det var folk och festival överallt, även där. Det låg ett täcke av tystnad i luften, förutom festivalljuden då förstås, men människorna, de var så stillsamma och tysta, trots att de var så många? Vad vet jag, det var kanske för tidigt på dan? Det blev kanske sent igår? Eller var västeråsarna i chock över det plötsliga sommarvädret som infann sig?

 

Nåja, jag stannade en stund och tittade på en wakeboardtävling som pågick i småbåtshamnen. Det var sprutande vatten, det var akrobatik, dunkande musik, en käck ciceron, glass, kaffe, en jury och några tävlingssugna ungdomar. Och sol. Och värme. Och människor som njöt.

 

Det är ena riktigt fladdriga saker de där små humlorna, eller stora, beroende på vad man jämför dem med. Vi hade en på balkongen idag, länge, som flaxade från den ena blomman till den andra. Jag märkte att de gula blommorna var särskilt uppskattade.

 

Jag hämtade såklart kameran och tog många kort men ingen blev jag nöjd med. Hade svårt att hitta den gulsvarta honan i sökaren, ja det var en hona, jag såg nämligen dess pollenkorg. När jag tittade upp från kameran för att lokalisera henne och sedan tillbaka till sökaren var hon redan på väg, ur bild och till nästa blomma. 

 

Ja som ni säkert förstår så har det inte hänt mycket här inte, denna söndag, den näst sista innan semester. Lite humla bara, i princip.

 

 

Detta evinnerliga debatterande om vädret. Ja? Är det konstigt? I detta land vet man ju aldrig hur vädret kommer att säga sitt, därför tål det att ältas. Vädret spelar ju roll, i mitt liv i alla fall, jag påverkas starkt av det. Lågtryck får mitt huvud att värka, en lysande sol får energidepåerna att stiga markant, värme får mitt hjärta att fladdra lite extra. 

 

Det såg mörkt ut för årets midsommarafton, regn lovades, låga temperaturer och de mörka mörka molnen dominerade himlen när vi bilade ut på landet. Gummistövlar, regnjackor och tjocktröjor fick mycket utrymme. 

 

Men som en bra oförutsägbar film överraskades vi; inget regn att tala om, ingen hetta men drag av värme infann sig, blåsten som envist hållt sig kvar under veckor nu var som bortblåst (haha) och en blå himmel med en lysande gul himlakropp visade sig. Det blev bra till slut, riktigt bra. 

 

Äntligen var det dags, balkongen. När vi kan sitta på balkongen och äta frukost, ja då är det sommar. I år har det låtit vänta på sig. 

Men idag har vi ägnat dagen åt balkongfix. Vi har släpat upp ca 70 liter jord, balkonglådor, två stolar, ett bord, krukor och såklart själva blommorna och ett gäng kryddor. Vi har vaxat plåten, dammsugit, planterat, skruvat ihop bordet. Som vanligt ser blommorna, som i år är i lite blandade färger, rent ut sagt ut som risbuskar. Men de tar sig, det brukar de göra. Nytt för i år den krukan som innehåller en tomatplanta. Det ska bli spännade, lyckas vi få goda små körsbärstomater eller tar vi död på den innan dess. Det återstår att se. 

 

Men nu är vi i vilket fall redo, vi får se om den första frukosten intas där imorgon. Det är vad vi hoppas på. 

 

Finaste prästkragarna ever!