Lagom, det skulle jag vilja säga är ett ord som beskriver den plats min vardag utspelar sig i. Lagom. Inte för stort, inte för smått, inte för anonymt, inte för personligt. Där finns allt men ändå inte för mycket. Där finns gammalt och där finns nytt. Allt är nära men ändå inte under huden.
Det är en bra plats att återvända till, vare sig jag varit i storstan eller på landet, eller för all del - utomlands. Jag gillar min stad.
Jag har en busy månad framför mig med resor varje vecka, ja inga nöjesresor inte utan jobbresor. Har precis återvänt från den första. Jag har landat i soffan hemma, hör att fotmassagen är på gång och imorgon är det fredag igen. Känns finfint ska ni veta.
Jag har denna resa varit i Lund. Jag bilade ner och samma väg hem genom vårt lååånga land. Jag och bilradion sjöng högt tillsammans, solen sken, vägarna var torra och fina och de nästan 7 timmar resan tar kändes kortare än de låter.
På väg hem, så vill jag ju bara hem egentligen men stannade ändå till en kort stund vid en rastplats vid Gränna, bara för att ta kort. Jag och ett gäng lastbilar stod där och beundrade den fina utsikten över Vättern.
Nästa vecka ska jag ut och flyga, inte så långt bort men ändå, flyga ska jag och det blir till Norge.
Men först är det fotmassage, snartfredag-känsla och soffmys.
Så gosig, mjuk och kelig liten varelse. En liten tuss som nyfiket smyger runt och gnider sig mot allt som kan tänkas behöva revirmärkas. Inklusive människorna.
Flera timmar idag fördrevs med att försöka fota några vattendroppar. Ja, sådana kan man också ägna en söndag åt.
Det ska vara skarpt, i droppen ska något väldigt tydligt avspeglas, inte stolar, lampor och annat som eventuellt finns omkring en och sedan ska de ska vara fin bokeh (suddig bakgrund på fotospråk). Och gärna mer än en droppe.
Det var inte helt enkelt, och jag kan bli bättre på detta, såklart. Men en början i alla fall. Och roligt var det.
