En ny parfymdoft provas, ni vet min favoritparfym som behöver en parfym att variera med.
Detta märke har jag provat förut men nu är det en annan sort. Doftar rent och fräscht. Inga kommentarer än så länge. Men när jag lite försynt frågade mannen min om han märkt att jag har en ny parfym så blev svaret Jo, jag märkte att det luktade något. Ha! Bra där :-)
Men visst märks det att det blivit ljusare ute, visst gör det? Även om landskapet badar i vitt och kyla så blir det ljusare tidigare och tidigare på morgonen och mörknar senare och senare på eftermiddagen.
Vi var i Stockholm i helgen. Det var kallt, det var vintervitt och det var sjusärdeles trevligt.
Vi tittade in på Fotografiska för att avnjuta utställningen av David LaChapelle. Den var eh...spektakulär om man säger så. Till min förvåning ringlade sig kön lång utanför och för att inte frysa fast gick jag iväg till kajkanten och tog lite kort, på den i vitt duntäcke inbäddade nöjesparken Gröna Lund. Denna avtecknade sig på andra sidan viken, stilla, öde och tyst. Men det var så kallt så fingrarna frös mycket snabbt till orörlighet och kameran fick skynda sig tillbaka till väskan medans jag ännu hade lite flinkhet kvar i mina händer.
På kvällen sammanstrålade vi med dotter min och tillsammans avnjöt vi en middag som heter duga. Mai gåd!
Tog en promenad ner på staden idag då jag var nyfiken på Lars Wallins konstutställning, ja kläder kan vara en konstform, helt klart. Och jag blev inte besviken. Jösses vilka klänningar, så vackra så det är inte klokt!
Tänk att få klä sig i någon av de här, särskilt den längst ned, wow...
Nya Hatt Fabriken är inte en ny hattfabrik, ånej, det är en av stans nya krogar. De har mycket mycket mycket god mat där. Det är klass på maten. Bara så ni vet.
Men detta inlägg skulle inte handla om en ny hattfabrik utan jag tycker bara deras skylt är så fin, visst är den? Sedan är det lite foton från de gamla kvarteren i vår fina stad. Ja, det var allt för denna gång.
Jag åkte ut till Björnön en sväng då jag tänkte jag skulle fota lite emedans det ännu var ljust ute. Men så grått och smutsigt allt är. Jag saknar den vita, rena, duniga och lätta snön, den som yr, den som är stjärnlik, den som gnistrar och glimmar, den som knarrar högt under vinterkängorna, den som gör vår dag ljusare och den som ligger som en tjock bomullstuss över landskapet. Saknar den, mycket. Det är trots allt bara början på januari. Snälla kom tillbaka.
Att ta foton på landskap/natur är inte min grej, de ser så tråkiga ut mina tafatta försök, verkligen. Jag får i alla fall inte till det så det ser vackert ut, bara trist. Och grått.
I vilket fall var det en hel del folk ute på Björnön, de kom med spark, hundar, pimpelkontar, långfärdsskridskor, barn och grillkorv. Och allt jag ville var att vända kameran bort från den grågula isen och de gråa träden långt borta vid horisonten och vända mig till dessa människor och våga fråga om jag kunde få ta lite kort på dem. Jag menar hur farligt kan det vara? Antingen ger de mig några minuter vilket är vad jag behöver eller så säger de att de inte vill eller har tid, vad är det som är så skrämmande? Det är ju inte så att de kommer att slå mig, eller skrika åt mig. Nästa gång ska jag göra det. Nästa gång ska jag våga fråga.
Men nu är jag hemma och dricker te, gott citronte som låg i den gigantiska korgen med allehanda gosaker och som vi fick i julklapp av mina föräldrar. Skön söndag.
