Idag kom jag hem från mitt kundbesök med en kartong bröd under armen, det händer inte varje dag, att jag kommer hem från en kund med något som går att äta. Tycker jag har alltför få sådana kunder, de flesta tillverkar, om de tillverkar något, saker i stål eller andra metaller, som till exempel rör, borrar och andra för mig obegripliga ting.

 

Men idag var det annat minsann. Glad är jag. Mitt bland bröden låg dessutom en pepparkaksdeg. Japp, det är den tiden på året.

 

 

Det var inte igår - som jag bakade bullar. Köksregionen är vanligtvis inte min region men idag fick jag ett infall som passar att genomdrivas just i köket.

 

Jag satte deg och lät det jäsa, länge. Skar degen i fyrkantiga bitar, på med en liten klick fyllning och skjuts in i ugnen.  

 

De var klara lagom när mannen kom hem från jobbet. Vi stod där runt köksön med bullarna under näsan, det doftade såklart himmelskt, och mumlade sinsemellan om vi skulle smaka en varsin nu, äta mat senare och senare ändå en eller två bullar till? Eller. Äta mat direkt och bullar efteråt?

 

Medan vi mumlade på så dukade jag upp fyra bullar och en sekund senare satt vi i soffan och glufsade i oss. Med mjölk. Som när vi var barn. Mmmm....

 

Bara så ni vet; de var LJUVLIGT GODA, inte de vackraste men absolut de godaste.

 

Lagade häromdagen en ny, enkel och snabb vardagsrätt. Blev inte så tokigt heller faktiskt - trots att det var jag som lagade den. Haha!

 

 

Ingredienser (8 till 12 plättar beroende på hur stora man gör):

Riv zucchini grovt och lägg den i en bunke med 1 tesked salt. Låt stå 10 minuter och krama sedan ur vattnet. Skala palsternackan och riv den grovt. Blanda zucchinin, palsternackan, uppvispade äggen och mjölet. Krydda med salt och peppar. Stek till plättar i rikligt med smör. Enkelt - eller hur? Om man vill kan man hacka i lite färsk dill eller basilika också.

Servera med tex en sallad på tomater, skivad rödlök och feta ost. Gott också att servera med turkisk yoghurt blandad med lite äppelcidervinäger, mynta och gurka.

 

Hemmagjord glass. Grundsmaken denna gång var apelsin och choklad. Första satsen åt vi som den var och den andra toppade vi med jordgubbar och citronmeliss. Hur gott??

 

Bara fantasin sätter gränser. Oändliga är den hemmagjorda glassens möjligheter.

 

 

 

Ett nytt ställe har slagit upp portarna i min stad. Ännu ett ställe att mätta sig på - att svalka sig på - att släcka törsten på eller att bara hänga inom. Det senaste tillskottet ligger på krypavstånd från oss och är så himla jättefint. God var maten, stämningen avslappnad och öppettiderna generösa.

 

Jag är stolt över Västerås som ståtar med så bra restaurangutbud. Ja det är jag.

 

Hejhopp bloggen, det var länge sedan vi sågs. Men nu ses vi - hej! 

 

Idag är det ju den dagen, ni vet den där då man ska ta fram våffeljärnet ur sin gömma och faktiskt använda den. Har man inte gjort det någon annan dag så är det dags idag. Detta hade jag helt glömt bort visade det sig när vi fikade på jobbet i förmiddags och våffeldagen kom på tal. 

 

Ove, kontorets största och mesta godisråtta avslöjade då att han i bilen faktiskt hade ett jättegammalt våffeljärn liggandes, det var på väg till återbruket som ligger precis vid kontoret. Så var gör vi en dag som denna? Jo Ove hämtar järnet från bilen för en mellanlandning hos oss och jag går till affären och handlar våffelmix, drottningsylt, grädde, rödlök, chreme fraiche och stenbitsrom. Mycket nöjda gör vi alla sedan, lagom till eftermiddagsfikat, denna dag rättvisa. 

Men alltså; har ni smakat detta bröd? Så gott. Jag kan utan problem smälla i mig ett helt paket, jo det är sant, ett helt paket. Nej, jag överdriver inte. Så gott är det. Utan att blinka slinker det ner som vore det en 200-grams chokladkaka av den sötaste och kaloririkaste sorten. Ni måste prova.

 

Överraskningar. Det är alltid roligt med överraskningar, eller hur? Jag tänker idag få min man att tappa hakan, att ramla av stolen, att smälla av i pur chock. Jag ska nu nämligen ila iväg till köket och börja laga mat. Japp, idag ska han få sätta sig vid dukat bord.

 

Ja, det är ju den där dagen idag vet ni, den där som man inte bara får äta semlor utan ska äta semlor. Jag till och med gick upp lite tidigare imorse för att skära lock, för att röra ihop mandelmassa, för att vispa grädde och för att spritsa grädde på bullarna jag bakade igårkväll, vill ju att det hela ska vara så färskt som det bara är möjligt. Och allt detta för att bjuda mina kontorsvänner på hembakt till förmiddagsfikat. Succe? Jorå, de gick åt som smör och jag kände mig synnerligen nöjd.

 

 

 

 

 

 

Idag har jag haft jobbmöte hela dagen. Det har inneburit bland annat en massa god mat, och fika. Oj vad gott fika det var, ajaj.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Jag åkte ut till Björnön en sväng då jag tänkte jag skulle fota lite emedans det ännu var ljust ute. Men så grått och smutsigt allt är. Jag saknar den vita, rena, duniga och lätta snön, den som yr, den som är stjärnlik, den som gnistrar och glimmar, den som knarrar högt under vinterkängorna, den som gör vår dag ljusare och den som ligger som en tjock bomullstuss över landskapet. Saknar den, mycket. Det är trots allt bara början på januari. Snälla kom tillbaka.

 

Att ta foton på landskap/natur är inte min grej, de ser så tråkiga ut mina tafatta försök, verkligen. Jag får i alla fall inte till det så det ser vackert ut, bara trist. Och grått.

 

I vilket fall var det en hel del folk ute på Björnön, de kom med spark, hundar, pimpelkontar, långfärdsskridskor, barn och grillkorv. Och allt jag ville var att vända kameran bort från den grågula isen och de gråa träden långt borta vid horisonten och vända mig till dessa människor och våga fråga om jag kunde få ta lite kort på dem. Jag menar hur farligt kan det vara? Antingen ger de mig några minuter vilket är vad jag behöver eller så säger de att de inte vill eller har tid, vad är det som är så skrämmande? Det är ju inte så att de kommer att slå mig, eller skrika åt mig. Nästa gång ska jag göra det. Nästa gång ska jag våga fråga.

 

Men nu är jag hemma och dricker te, gott citronte som låg i den gigantiska korgen med allehanda gosaker och som vi fick i julklapp av mina föräldrar. Skön söndag.

 

 

 

Ja, att baka pepparkakor är inte min grej. Att baka lussebullar är det. Jag har idag gjort bägge med varierande resultat. Pepparkakorna gick jag lös på med både färg och form och de ser ut därefter, ett barn hade gjort dem bättre. Jag sparade ändå de "bästa", få se om jag vågar bjuda på dem imorgon. De andra åt jag upp. Ni ser vilka det är som jag åt upp (hoppas jag). Nåja, jag försökte i alla fall.

 

Lussebullarna däremot, gjorde både bullar och  krans, inte bara ser riktigt goda ut, de är riktigt goda och receptet är ICA:s Saffransbullar med vanilj

 

 

 

 

 

 

Matlagning pågår och snart är vi fyra personer vid bordet.

 

Trevlig helg på er...

 

 

En lugn helg, en stilla regnig helg. Besök av förkyld dotter med glad och lekfull hund.

 

Som söndagsutflykt tog vi en sväng till bo-mässan i Eskilstuna. Men inte var det mycket att se. Vi kom hem med två burkar honung. Det var allt.

 

 

I år har jag varit ute i god tid faktiskt. Var in på bolaget och beställde Blossas glögg för i år och några dagar senare var det bara att hämta. Har inte smakat den än men det är inte långt bort tror jag, älskar glögg och är nyfiken på hur glögg och ingefära synkar. Återkommer med recension när jag smakat.

 

Önskar er en fin lördag!

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Alltså. Allvarligt. Går inte dagarna fort? Imorgon är det fredag! Igen.

 

 

 

 

 

Jo, det är det visste det.

 

 

 

Mannen min ville ha en matvåg, inte jag, nej inte en pryl till som ska stå någonstans och ta plats (som om vi har så många). Men å andra sidan var det jag som ville ha vår underbara fina äppelgröna Kitchen Aid. Så lite kompromiss var det som fick gälla här, jag är ju inte omöjlig på något vis, tvärtom. Och inte dum heller. Herregud det är ju mest han som lagar maten i vårt hushåll, inte alltid det måste jag poängtera, men oftast. Så det är klart att karln måste få en matvåg om det gör matlagningen roligare. Så jaaa, nu står den där, brevid min eh...vår underbara fina äppelgröna Kitchen Aid. Och det är inte en sådan där digital modern sak utan i en stil som går finfint ihop med den som är underbar fin äppel....ja ni vet.

 

Och vet ni att en liten kiwi väger ca 60 gram, ett äpple ca 150 och en avokado ca 160 gram. Visste inte att det kunde vara så roligt att väga frukt, styckvis.

 

En citron? Ja den väger ca 200 gram. Nu vet jag det. Ni också.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Jag förstår att spänningen varit olidlig (hahahaaa) och jaa, såhär blev de när sonen fick bestämma, cupcakesen som han skulle bjuda sina arbetskamrater på.

 

Jag hörde till min egen belåtenhet att de varit till belåtenhet, då sonen berättade det när jag senare hämtade honom från jobbet. Jag såg att de varit till belåtenhet då jag tolkade sonens förbipasserande arbetskamrats glada leende och vilda gestikulerande (ena handen vevade över magen och den andra gjorde samtidigt tummen upp)  som att de var mycket goda. Jag smakade ju själv en och visst var den god, jättegod.