Min frisörska är bäst. Hon ser, hon vågar.

Jag har allt som oftast haft mer eller mindre långt hår. Det växer fort och jag har egentligen inget emot att testa lite olika frisyrer men alla som klippt mig genom åren envisas med att vilja klippa pagefrisyr på mig, alltid. Lite tråkigt kan jag tycka, även om det passar mig bäst så skulle jag ibland vilja prova någon annan frisyr. Det är ju bara hår, det växer ut om det nu inte skulle bli en klockren frisyr någon gång.

Jag minns när jag var till henne, min frisörska, första gången, jag var alldeles euforisk när jag gick därifrån, äntligen en som vågade, som vågade klippa mig. Jag var ju sååå fiiin i håret, hade aldrig varit så nöjd någon gång som då. Sedan dess har jag varit henne trogen. Hon är bäst. Hon heter Rosalie och jobbar på Color i lilla byn.

Vad blir det av detta tro?