Grodan satt och solade sig mitt på gräsmattan. Viftade då och då litegrann på ena bakbenet, sådär lite lättjefullt, som om det kliade. Jag kröp närmare och närmare men den brydde sig föga om mig, tittade på mig bara med sina gula ögon. Envist. Ful var den. Till slut kom gräsklipparen för nära. Om grodan var en prins? Antagligen.