Jag har aldrig lyckats med orkideér. Jag vet inte varför, tro mig, jag har försökt, och jag har försökt många gånger.

I fönstret på mitt rum på jobbet står Saras blommor. Hon är mammaledig med lilla sonen och kvar i min omvårdnad (?) blev hennes blommor. Fråga mig inte hur men de blev det. En av dem är en orkide. Det märkliga är förstår ni att den blommar hela tiden. Precis hela tiden. Den är jättefin och jag är förundrad. Oh vackra vackra blomma.

Men vet ni vad? Nu står där en till, orkide alltså. Fick den av chefen idag för han visste hur glad jag var i Saras blommande orkide och att den en dag kommer att återkallas av henne. Nu har jag en egen. Är inte det gulligt? Jomen visst är det.

Bara sådär.