När vi för någon vecka sedan letade efter fältet med guld, ja ni vet det där fältet med alla solrosor, då åkte vi förbi en ruin jag aldrig sett tidigare.  En blinkning med ögat och vi hade missat det. Men jag blinkande inte, inte just då i alla fall. Tänkte att dit ska jag åka någon gång, stanna till och kika lite närmare. Den ruinen blev idag min söndagsutflykt.

 

Det blåste ganska mycket när jag kom dit, men det var ändå en stilla plats. Solen sken och hösten visade sig från sin bästa sida. Jag funderade på vad de 800 år gamla stenarna som kyrkan är byggd av och som fortfarande bildade ett torn månne ha sett. Ofattbart lång tid har gått sedan kyrkan byggdes i början på 1200-talet.  Tänk om man ändå kunde förflytta sig i tid och rum, då skulle jag avlägga ett besök här; se, andas luften, känna dofter och höra ljuden från en tid så hissnande länge sedan.