Har jag badat? I Mälaren? Japp det har jag! Burr så kallt det var! Jag gick ner i vattnet från stranden där alla småbarn sitter och leker i sanden, inte från bryggans stege vilket annars varit ett alternativ, men där var det så mycket folk och det blir sådan press om andra står och väntar på att man ska gå i för att trappan ska bli ledig, så det tillvägagångssättet valde jag bort, behöver ju inte utsätta mig för mer vånda än nödvändigt, eller hur?

En äldre dam (äldre än mig vill säga) och vars huvud var den enda kroppsdel som var ovan vattenytan, sa till mig när jag vände om för att gå tillbaka upp att "Det blir varmt när man varit i ett tag. Jag tyckte också det var sådär kallt först" Och då ska ni veta att jag varit tyst, sa inte ett ljud när jag sakta gled ner i det bruna kalla vattnet. Frustar ju som en värsta valross vanligtvis men jag ville inte skrämma alla småbarn som satt där, sa alltså inte ett pip. Ni ska veta att jag behärskade mig, verkligen. Inga grimaser, inga yviga rörelser. Men ändå såg hon hur jobbigt kallt jag tyckte det var. Jag log mot henne (vilket var det minsta jag kunde göra), sa inget men muttrade lite tyst för mig själv och fortsatte upp på fast mark.

Väl tillbaka hos mannen och filten och kaffet och bullen och tidningen - gudars så skönt det var.