........en djurpark alltså. Å ena sida tycker jag synd om djuren där, hur stora och välskötta deras inhängnader än är, å andra sidan betalar jag för att gå och se dem, eller hoppas se dem kanske man ska säga, det är ju inte helt självklart då de mycket väl kan ligga någonstans i sin crib och vara osynliga för besökare. 

 

Nåja. Vi har varit i den där parken en gång tidigare, det var i januari för två år sedan. Parken var då klädd helt i vit bomull och av björnarna såg vi inte så mycket, såklart. Nu i juli såg vi dem desto mer men alltid med ett stängsel i vägen, eller som skydd är väl en mer korrekt benämning, en ganska väsentlig skillnad är det mellan ett stängsel i vägen och ett stängsel som skydd, i alla fall när det gäller mellan björnar, tigrar och oss människor. Eller hur?

 

Ja då har vi sent omsider kommit fram till de sista bilderna från vår alpresa. Vassegoda.

 

Här kommer lite blandade bilder. 

 

Vattenfallen ja, vi var faktiskt till 2 stycken, på två olika dagar. Den ena låg i systerbyn Kaprun till vilken vi åkte buss och sedan promenerade längs floden till vi kom fram till ett lite mindre vattenfall men inte desto mindre spännande. Vi blev glatt överraskade av hur fint det var ordnat med trappor längs med fallet som ringlade sig bland klipporna. Det andra vattenfallet åkte vi ånglokståg till och det var betydligt större och låg längre bort men var oerhört pampigt och mäktigt. Och mera turistigt. 

 

Det regnade den dagen vi anlände och det regnade den dagen vi for hem. Sedan kom det någon skur en eftermiddag eller två men för övrigt var det strålande väder och vi lyckades pricka in jättefint och varmt väder under alla våra utflykter och aktiviteter. På eftermiddagarna badade vi, det gjorde vi, men inte i sjön utan i hotellets pool. 

 

Hotellet vi bodde på hade cyklar tlll låns, så en dag gjorde vi det; lånade en varsin cykel och i det vackra soliga vädret trampade vi runt i flera timmar och njöt av motion, god lunch och vackra vyer.

 

En annan dag tog vi ett gammalt ånglokståg till ett ställe som hette Krimml. Resan med det tåget tog 2,5 timmar, och målet var att komma till det ställe där det fanns ett stort vattenfall, och som enligt turistbroschyren är europas största och i världen den 5:e största, hur de nu mätt det? En annan dag åkte vi buss till byn brevid, Kaprun, och där promenerat en bit till en annat vattenfall, mycket mindre men ändå jättefint. Mer om vattenfallen i nästa inlägg. 

 

Ja då har vi varit där, en hel vecka, i de österrikiska alperna i den lilla orten Zell am See. Nu, en miljard bilder senare sitter jag här och försöker strukturera upp dem och alla intryck. Hur ska jag visa er vilken fantastisk vecka vi hade? Går nog inte helt riktigt men jag kan alltid försöka att ge er en liten glimt i alla fall. Har delat in veckan i flera inlägg, här kommer första. Den innehåller diverse utsiktsbilder, fotade på vår väg ner för bergen.