Oj oj vad jag är nöjd över denna doft. Ni vet ju att jag jagar en parfym som ska vara ett alternativ till min vanliga doft, ni vet Lancômes Poeme som jag skrivit om tidigare bland annat här. Jag har provat en massa olika och visst har de doftat gott allihopa, den senaste jag testat är denna. Den doftar mycket fräscht men är dessvärre så himla vanlig, känner dess doft ofta och det på andra än på mig.
Men nu ni! En exklusiv doft har hittat hem till mig, en som inte finns att handla överallt, i Sverige till exempel bara i Stockholm (på NK, i deras egen butik på Mäster Samuelsgatan och i en butik på Krukmakargatan) och Göteborg. Och jag är sååå nöjd. Bara förpackningen som den kommer i har hög wauw-faktor. Men doften, åh! Det finns ett stort antal att välja emellan men jag valde den som heter Blanche, lite blommig, lite träig, en aning söt och sååå fräsch. Me like!
Sätra Brunn ligger bara ynka tre mil bort. Där har vi tillbringat helgen, på denna kurort med anor ända från 1700-talet.
Vi har åtnjutit afternoon tea, trerätters middag, frukost, och brunch, det sistnämnda lätt framåtböjda över bordet med en delad hörlur kopplad till telefon i vilken vi hörde Sveriges herrlag i längdskidor vinna metall, ja guld, den ädlaste metallen av dem alla, i den ädlaste av tävlingar - OS. Därmed är denna bedrift i Sotji för oss för alltid förknippad med vår helg i Sätra Brunn den 16 februari 2014, och med sinnebilden av våra ansikten tätt ihop med en hörlur i varsitt öra lätt framåtlutade över ett bord i ett rött gammalt hus med vita knutar.
Vi har såklart inte bara ätit gott utan vi har också badat. I 34-gradigt (!) vatten har vi stilla och med viskande röster flutit omkring, suckat förnöjsamt, skrattat åt varandras av vattnet förvrängda kroppsspeglingar. Tänk att Sätra Brunn har ett jättebadkar för valrossar? Vi har legat i bubbelpool och känt huden fladdra likt håret en blåsig dag. Vi har sakta gungat i korgstolar på relaxavdelningen, våra huvuden tungt vilande och jag med fötterna i mannens knä.
Jag har fått en rengöring av en ung dam som med lena och mjuka händer tog sig an mitt ansikte samtidigt som hon viskande berättade vad hon gjorde och använde för krämer. Jag hörde inget av vad hon sa, där jag låg på den smala britsen, jag försvann ganska snabbt in ett fluffigt moln av tankar som vandrade iväg, orden från henne utkristalliserade sig inte i min hjärna som några med mening och innebörd utan bara som ljud. Mannen lät sina fötter få sig en omgång som de kallade för Lätta fötter, och ja, om det finns inget att säga som tål att sägas här.
Under tiden som mannens fötter blev eh...lätta, var jag ute och gick en sväng. Mina promenadkamrater var kameran, kylan och regnet. Så när jag fick ett meddelande från mannen att han låg i poolen och att jag skulle komma dit så var jag inte sen att hänga på, det var ett enkelt beslut att ta och mindre än tio minuter senare sänkte jag min nedkylda kropp och stelfrusna fingrar ner i det varma vattnet och tänkte samtidigt att just nu finns inget bättre ställe att vara på än här
Japp, tillbringade dagen i Stockholm igår. Med mina ungdomar var jag på Hermans Trädgårdscafe och åt mat varefter vi sedan traskade över till Fotografiska och tittade på bland annat Johan Rheborgs alster.
Lite mat, lite kultur, skratt och kärlek. En fin lördag helt enkelt.
Sitter just nu på tåget. Det tåg som tar mig från Skövde till Västerås. Just nu är tåget och jag sams, lägg därtill att det är fredag. Gott nog säger jag bara.
