Så heter denna blomma, om jag inte har fått det helt om bakfoten; Prärieklocka. Pryder köksbordet idag och målar ett leende i mitt ansikte när jag tittar dit.

 

Mannen min är i Sydafrika, och jag hade gärna följt med, i vilket format som helst, i tex hans resväska eller    hans ficka. Men nej, icke då, jag sitter här i soffan och väntar på spektaklet mello. Vad är Sydafrika jämfört med det? Phu! Att jag bara är avundsjuk? Jaaa *suckar*

 

Nu är vi inne i APRIL. Och jag är helt säker på att jag inte är ensam om att älska den årstid som börjar nu. Helt säker. 

 

Det är fredag, igen, och nu gott folk - tar vi tillvara på den. 

 

 

Köpte inte de vanliga tulpanerna på torget denna vecka utan slog till på franska tulpaner. De är lite större, lite längre och jag valde en ljus rosa färg som ger känslan av vår. Härligt! De är så fina!

 

Annars då? Här bakas det tårta just nu. Vi ska bort ikväll och på vår lott stod det efterrätt. Inspiration och recept kommer från den nya lilla kokboken om choklad. Spännande. Mer om den sen. 

 

 

Nämen tjeeeenare helg! Välkommen!

 

I lördags var jag inte utanför dörren, ja mer än en promenad till torget där jag köpte tulpaner. De pryder nu vårt kök - och de är så fina - såklart.

 

Nu ska jag ner i tvättstugan och kolla om tvätten är klar att hängas på tork.

 

 

Då tänkte jag berätta om hur det gick i Stockholm fotomaraton 2015 som gick av stapeln i augusti. Förra året var jag så lycklig då jag fick en guldstjärna för min serie och det betydde att min serie tillhörde topp 50. Om det kan ni läsa HÄR.

 

I år var vi:

 

Jag vann inget i år heller, men fick ju då en guldstjärna som jag var så himla glad över men i år fick jag ens det. Men vet ni, jag fick lite feedback ändå. Ni minns kanske att jag skrev att jag var nöjd med bara en bild av de 24 som lämnades in (det kan ni läsa om HÄR). Det var bilden som representade temat Prickar. Den känslan blev bekräftad då det under prisutdelningen framkom att bland topp 10 bilder från vilken temavinnaren valdes ut fanns min bild, bilden på solrosen med Bullseye ännu prydd med daggdroppar. Så glad blev jag i år också, trots att jag inget vann. Den bild, den enda bild, jag var nöjd över var topp 10 för sitt tema. Gott nog.

 

Dessutom hade de som arrangerar maran valt ut ca 300 bilder (av 7704) och gjort en fotobok som finns till försäljning. Självklart köpte jag den - tre av mina bilder var med. Så himla roligt. 

 

Och hur blir det nästa år då? Jo, det blir. Jag är anmäld och hoppas på att min assistent också blir det.

 

Här kommer alla mina bilder, inte bara den som jag var nöjd över utan även de övriga 23.

 

 

 (tyckte själv att detta var fiffigt men denna var jag verkligen inte ensam om)

 

(denna var med i fotoboken)

 

 

Tema Dominieffekt

 

Tema Selfie

(jag själv genom en av Dramatens dörrar)

 

 

 

 (denna var med i fotoboken)

 

Tema  I mitt hjärta

(denna var med i fotoboken)

 

 

 

 

 

Kan ju inte annat än att bli jätteglad. En otroligt vacker bukett med gula och röda rosor förgyller vårt hem - och mitt hjärta.

 

Vi har varit ute på spåret idag, mannen och jag. Ungefär så. 

 

Det är ena riktigt fladdriga saker de där små humlorna, eller stora, beroende på vad man jämför dem med. Vi hade en på balkongen idag, länge, som flaxade från den ena blomman till den andra. Jag märkte att de gula blommorna var särskilt uppskattade.

 

Jag hämtade såklart kameran och tog många kort men ingen blev jag nöjd med. Hade svårt att hitta den gulsvarta honan i sökaren, ja det var en hona, jag såg nämligen dess pollenkorg. När jag tittade upp från kameran för att lokalisera henne och sedan tillbaka till sökaren var hon redan på väg, ur bild och till nästa blomma. 

 

Ja som ni säkert förstår så har det inte hänt mycket här inte, denna söndag, den näst sista innan semester. Lite humla bara, i princip.

 

 

Finaste prästkragarna ever!

En ledig dag så där mitt i veckan - borde vi ha varje vecka om du frågar mig.

 

Vi sov länge. Jag vaknade mitt i en dröm i vilken jag var i New York, och vi - jag, mannen och min syster - hade åkt dit utan att ha boende ordnat. I vaknande stund frågade jag en mörkhårig ung kille i ett korvstånd (eller liknande) om han hade något tips åt oss och det hade han, ett ställe som jag inte minns namnet på men däremot priset - 8000 dollar (ca 66 000 kr) - för en vecka. Skulle inte tro det va. Inte undra på att jag vaknade just då.

 

Vi har varit till Björnön och rört på oss idag. Vi sprang hela 5 kilometer tillsammans och gjorde high five åt oss själva när vi kom i mål.

 

Senare på eftermiddagen tog jag en promenad till Vasaparken. Där har ju någon planterat sååå jättefina blomsterrabatter. Om det varit mörkt kanske jag vågat ta med mig en eller två blommor hem, ja jag vet, se men inte röra, men så himla fina så det var en större ansträngning att låta bli blommorna än att springa 5 km på Björnön. 

 

Underbar dag. Solig och varm. Vi åkte ut till Björnön och fotade lite. Njöt i fulla drag, jag saknade dock en termos med kaffe. Nåja, det var härligt ändå.

 

Ett täcke brer ut sig, ett täcke av vita och blå blommor, och mer kommer det att bli - vi ska ju få sommarväder veckan som kommer - kan inte bli bättre.

 

Den bästa tiden är nu. Färg. Den så länge bruna och gråa naturen fullkomligt exploderar i färger. Så himla härligt. Jag hittade på min promenad ett undanskymt ställe där jag i lugn och ro, utanför andra människors blickar, kunde krypa omkring på marken och fånga solljuset och de blå små blommorna med hängande huvuden.

 

Helt plötsligt upptäcker jag i sökaren en nyfiken liten krabat. En som inte var blå utan svart.  Hen stirrade på mig, jag stirrade på hen.

 

 

Hejhå! Då var den här igen - en fredag att ta till sig - imorgon redan!

 

Ja här gör vi inte många knop idag. Vi slappar och laddar för en ny arbetsvecka, en lite kortare arbetsvecka än vanligt, påsken knackar ju på. Åhej vad tiden rusar...

 

Regnet strilar utanför, och ska det göra det någon dag så är det just en söndag. 

 

Jag och tulpaner. Det har legat lite i dvala under vintern, mitt förhållande till tulpaner. Känner nu att det vaknar till liv, kärleken gror, och det är det allt längre dagsljuset som göder den.  

 

På samma sätt gör även fotograferandet det, vaknar sakta till liv. Mörkret har inte lyckats ta död på lusten att fota, mörkret har brottat ner den men inte dödat.

 

Lust och energi; har såklart med ljuset att göra, det uuuunderbara ljuset som äntligen ger sig till känna  utanför arbetstid även på vår breddgrad. Visst känner ni det också?

 

Jag skrek i bilen när jag såg detta fält av guld. Mannen log, parkerade och väntade medan jag salig, lycklig och fylld av energi rusade in bland de långa solrosorna.

 

Det var bara att plocka med sig och lägga pengar i en brevlåda. Helt otroligt. Att detta fanns så nära och att jag av en ren slump fick veta dess existens.

 

 

Är det någon gång jag saknar en egen trädgård så är det när jag är i en och åker därifrån med blommor så stora, vackra och många att de knappt får plats i famnen.

 

 

Lupiner växer på samma ställe, år efter år. Jag tycker lupiner är väldigt vackra. Där jag tillbringade mina sommarlov som barn växte de överallt, som ogräs. Minns att det ofta stod en stor och vacker bukett på bordet, plockad av någon som med vana händer och gott öga visste hur man vackert plockar ihop en bukett lupiner. Då, som barn, förstod jag inte att uppskatta dem där de växte överallt men någonstans kanske den där yviga och färggranna buketten på bordet ändå bär ansvaret för att jag idag tycker väldigt mycket om dem, och alltid, varje sommar när de blommar, envist försöker få ihop just en sådan bukett.

 

Jag har hittat ett ställe där de växer i mängder i alla dess färger, lila, rosa och vita i olika skiftningar och nyanser. Men just det stället, som jag tänker på, är så otillgängligt, man ser lupinerna från vägen, den stora vägen med mycket trafik, men de går inte att komma åt så vitt jag kan se utan att inkräkta på någons tomt och det törs jag ju inte göra så klart.

 

Men jag har faktiskt hittat ett ställe till, som är tillgängligt, men där färgvariationerna dessvärre inte är så spektakulära, mest lila lupiner och en och annan enstaka rosa. Men det är helt okej, de passar fint i vårt vardagsrum de också. Det gör de.

 

Helt. Ofattbart. Härligt.

 

Vad?

 

Men vädret så klart!