Rivning pågår

Idag har det nämligen och äntligen börjat, helt på riktigt. Vårt gamla fallfärdiga kök är om möjligt ännu mer fallfärdigt nu. Trodde inte det kunde bli värre men snickaren har gått lös på köket under dagen och jaa, han har verkligen gått lös på det. Men jag klagar inte jag, nej det gör jag inte.

Hejdå gamla kök, välkommen nya.







Höstfest

Var på en hejdundrande fin höstfest i helgen. Det var middag, höstmiddag, med folk som varit mina vänner i hundra år. Så roligt att träffa dem. Å vilken mat, å vilken dukning, å bara så trevligt! Tiden, den bara fullkomligt rusade...

Med all min kärlek till dem. 














Läppstift

Jag använder vanligtvis inte läppstift - aldrig faktiskt, däremot cerat - alltid faktiskt. Men nu förstår ni har jag slagit till och köpt mig ett läppstift. Ett ljust rosa som ger bara lite färg, lagom med skimmer och känns mjukt och fuktgivande. En hit märkte jag direkt.

Så därför - bli inte rädda nu - Puss på er!






Tonfiskpasta

Idag är mannen min, tillika kocken, bortrest varför jag måste ta tag i detta med maten själv. Och ja, jag är ju då inte husmorstypen varför jag gör något så enkelt och snabbt som det bara går men ändå kan kallas för mat, varför krångla till det när det inte behövs? Jag har idag då valt att laga det som vi kallar för Tonno. Lättlagat och faktiskt sjuuukt gott, i all sin enkelhet. Jag tycker ni ska prova. You will like it. 

I vår lilla italienska speceriaffär Ny Matsedel finns det en väldigt speciell tonfisk att köpa på burk. Det ska vara just den sorten och ingen annan Tonno, Aglio, Olio och Peperoncino heter den. Det är två burkar i varje förpackning. Vi brukar slinka in där och handla på oss en hel laddning med burkar och sedan invänta rätt tillfälle att bruka dem - idag var ett sådant tillfälle.

Till det lite tomater, fetaost, oliver och ruccola. Man kan självklart blanda i annat som man gillar. Bon appétit!





Höstmorgon

Jag kom på helt plötsligt mitt i kökspackandet som vi ägnar oss åt såhär en lördag kväll, jo vi har börjat packa ihop det gamla köket, det är ju snart dags för ett nytt, att när jag för några dagar sedan var en sväng till Fagersta så var jag bara tvungen att stanna till en stund vid vägen för att fotografera den oerhört vackra morgonvyn.

Men åh! Så tänkte jag då...






Respekt - Enkelhet - Nyfikenhet

Har varit på konferans med jobbet. På Yasuragi - ett ställe att minnas och återkomma till. Det var så god mat och så vacker miljö så vi nästan dånade. Ärligt.

Det var på Yasuragi jag lärde mig att tycka om Sushi. Och att äta med pinnar. På riktigt.

Det var på Yasuragi jag stilla låg och skvalpade i 40-gradigt vatten utomhus, i mörkret som endast lystes upp av de lampor som omgärdade poolen, och med ångan från det varma vattnet som ett mystiskt täcke av dimma ur vilken kryssningsfärjorna skymtade när de nära och sakta gled förbi.

Det var på Yasuragi som den lilla väna Uti med det ljusgråa håret och svarta kläderna tog sig an min kropp - varje del av den. Hon tryckte, hon böjde, hon bankade, hon drog och jag - jag bara låg där, helt lelös. Om det var skönt? Ja det var det, till och med när det gjorde ont.

Det var på Yasuragi som pyttesmå karpfiskar fick festa på mina fötter, Smilefishspa - the natural pedicure. Jotack, jag visste inte hur jag skulle sortera de känslor som drog genom mig när de små rackarna gick lös på mina fötter, äckel, skräck, skratt, panik, förtjusning, njutning eller vad? Men det gick bra, efter tjugo minuter var festen slut, för karparna. Och jag - jag la ännu en upplevelse till min bank av upplevelser.

Fiket på Sankt Eriksgatan 70

Titta in där och hälsa den söta, fina, unga och långhåriga brunetten från mig. Hon som lystrar till namnet Mathilda.


När hösten är som bäst

Vilken sanslöst fin höstdag. Helt ljuvlig. Precis så som höstdagar ska vara. Tycker jag.

En gladiolusmåndag

Gladolus, gladilos, gladulos, nej fy vad svårt jag har att säga g l a d i o l u s. Glad i och lus, nästan...

Vårt nya kök närmar sig

Äntligen börjar det hela ta form. Kaoset som jag upplevde när vi började med det här köksprojektet, vi hade ju inte någon klar bild över hur vi ville att köket skulle se ut och vi upptäckte att det fanns så många saker som vi hade att ta ställning till och alldeles för många alternativ, det initiala kaoset har vi nu lämnat bakom oss. Och det tackar vi för.

Den första november börjar det och fyra veckor senare ska vårt nya kök vara färdigt. Kontrakt är skrivet och kök är beställt. Vi fastnade till slut för ett av Kviks populäraste kök, Mano. Vita matta luckor och med en stenskiva som går i lite rödbrunsvart färg. Integrerad kyl, frys och diskmaskin från Siemens. Inbyggd ugn och micro.

Vi har saker kvar att bestämma men vi har ändå kommit ett stort steg närmare ett nytt kök, nu är det definitivt allvar. Det som vi har kvar att bestämma är bland annat golv, fläkt, kakel, diskho och kran. Angenämt? Javisst, just nu är det angenämt. Men vi vet, vi vet att ett byggkaos är på ingående, snart så börjar det...


Middag för två

Mannen valde och jag lagade.

Jag kan inte påstå att jag tycker det är kul, det kan jag inte, utan att ljuga. Tycker inte att boken där recepten fanns är bra, inte passar den mig i alla fall som måste ha exakt beskrivet hur mycket, när och varför. Blev något irriterad på att mängden ingredienser var angivna i gram, 115 g socker, 25 gram mandel, 120 g rismjöl? Äsch! Att sedan skriva att man ska sätta på ugnens grillfunktion men inte på  hur många grader? Vad är det för sätt? Och på ett recept för fyra personer så angavs åtta chilifrukter? Det vill säga 2 hela chilifrukter per person, hur starkt blir inte det? Makalöst!

När vi får ett nytt kök snart så kan vi vara båda i köket och hjälpas åt, då hoppas jag att jag tycker det är roligare, eller rättare sagt - det är jag säker på att det kommer att bli.

Det blev gott i alla fall, starkt men gott, det intygade mannen min. Jag väljer att tro på honom.




Matutinum tempus aurora musis amica

Fick så här vackra rosor av en vän igår, direkt från hennes trädgård! Wow! Eller hur?

God morgon Fredag!

En viktig dag

Jag vet, klockan är sent och jag höll på att missa. Men jag hann. Jag HANN. Kanelbullens dag. Det är en riktigt fin dag det. Och nu, nu så trycker jag i mig. Groteskt? Javisst.

Det är roligare när man är två

5 kilometer. Jag och mannen min.

Entusiasmens symptom

Vad är det som händer? En mutation? En avart? En avvikelse? Ett svart får bland de vita? Visserligen blev jag serverad kaffe på sängen, men ändå. Någon måtta får det väl ändå vara?


Tre rätter

Innan jag ens masat mig upp ur sängen idag, utbrister mannen min Jag har en idé. Jaha? Vad kan det vara då tänker jag lite sisådär misstänksamt, vad är det för briljant idé som kläckts så här tidigt på morgonen? Kan ju inte vara något bra. Men förstår ni, det kan vara något bra. Faktiskt.

Han hämtar en stor receptbok, ni vet att vi har ju några stycken sådana, man kan nästan säga att mannen min är en samlare, inte en sådan där som man ser på TV som samlar allt så att hemmet blir överfullt och obeboeligt utan bara då det handlar om matlagningsböcker. Han ger den till mig och säger:

Du får helt fritt välja en trerätters meny som jag handlar och tillagar ikväll, du behöver inte tänka på om det är konstiga ingredienser eller svårt att tillaga, välj bara.

Oj!

Jag gnuggar sömnen ur ögonen och börjar bläddra. Allt ser ovanligt gott ut, såklart, jag har ju nyss vaknat och kroppen är hungrig. Jag noterar hur som helst i min telefon tre förrätter, två huvudrätter och tre efterrätter mellan vilka jag ska välja några, efter att jag stillat den värsta hungern, kan ju bli helt fel annars. Jag vill välja med hjärnan inte med magen. Jag vet att jag inte behövde tänka på tillagningsmetoder eller ingredienser men det betyder inte att det behöver krånglas till för det. Så. Mannen min är och handlar maten nu. Jag har gjort mitt val.

Och nu ser jag fram emot kvällen som komma skall. Det är lyx att sätta sig vid dukat bord.