Vädret!? Helt absurt h e t t och k v a v t och så l ä n g e. Trodde jag skulle smälta bort där ett tag men idag har högtrycket dragit vidare och till och med jag tycker att det är lite skönt. Jag har förvandlats till en sengångare; ingen energi och alla eventuella rörelser sker i slow motion. Varmt - ja tack. Ökenhetta - nej tack.

 

Nåja. Vi har varit en sväng på landet och lyckades både bada och sysselsätta oss på annat vis; med aktiviteter typiska för sommaren och särskilt för en het sådan. Det är emellertid beundransvärt, denna energi, som endast en sexåring kan uppbåda och det oavsett temperatur.

 

Limousin och taxi framkörd, bara att hoppa på.

 

Åh vad jag tyckte synd om de stackars åsnorna. De såg välskötta ut men ledsna. Tänk att springa upp och ned med alla dessa turister på ryggen, i världens hetta, dag ut och dag in. Det var ju inte bara vi där om jag säger så. Nä, inget önskeliv för en åsna, tror jag i alla fall.

 

En dag var vi på utflykt. En dag av sju slet vi oss från halvslumrandet, korsordslösandet, sudokugrubblandet vid poolen och åkte en heldag på båtutflykt. Det gör vi ju varje år och varje gång blir en överraskning. Förra året var båten en katamaran, minns ni? Om inte så läs om det här.  Och året dessförinnan åkte vi båt stor som en mindre finlandsfärja, minns ni det? Om inte kan ni läsa om resan till Gramvousa här.

 

Nu var det en mindre båt men ändå en stor båt, av plast och med plats för ca 80 personer. Resan gick till staden Lindos som enligt resebyrån är en stad som måste ses om man vill se det riktiga Grekland "Har man inte sett Lindos har man inte varit i Grekland"...ungefär...

 

Efter två och en halvtimmas båtresa anlände vi då till Lindos. På land möttes vi av en hoper med män som  ivrigt skrikandes tyckte att vi skulle ta taxi eller limousin till borgen Acropolis som tronade uppe på toppen. Om man inte ville ta limousine eller taxi så kunde man gå. Men vis av erfarenhet (om ni inte läste om Gramvousa tidigare så gör det nu, här) så kände vi att nej, vi hoppar det den här gången. Vi strosade istället runt i Lindos, åt lunch, åt glass, fotade, och sedan tillbaka till båten som tog oss hem. På hemvägen stannade båten till i en badvik och alla fick hoppa i och bada en stund. Det gjorde vi bägge två och det var huuur skönt och svalkande som helst.

 

 

Vi bodde i Faliraki som ligger ca två mil söder om staden Rhodos, på östra sidan. Längst bort  i ena änden av stranden bodde vi på ett mycket fint hotell, på sjätte våningen med fantastisk utsikt över havet.  Vi slappade, åt mat (oj vad vi åt god mat!), badade och bara njöt i fulla drag. Jag älskar att ligga i solen och mannen min i skuggan. Så vartefter parasollets skugga flyttade på sig så gjorde ock vi. Vi drog och slet i de där solstolarna så de skulle passa in i önskat solläge och skuggläge och ibland gjorde vi helt sonika en rockad och bytte med varandra. Fungerade finfint.

 

Sa jag att vi bara slappade? Varje dag var vi till hotellets gym och tränade(!), vi sprang på löpbandet och körde lite crosstrainer med mera. Det kändes bra efteråt och gjorde oss än mer hungriga. Dagen efter vi landat hemma var mannen min och köpte sig nya löparskor. Nu j...ar!

 

Nåja, mestadels slappade vi ju ändå. Det var ju liksom det som var meningen - och att göra det någon annanstans än hemma.

 

 

 

Såg fin-cruisingen i fredags, i gassande sol och bland så många andra så jag misstänker att det var rekord. Sedan spanade vi en kort sväng igår kväll också, men då hela evenemanget håller på i flera dagar var det ganska avslaget när vi vid midnatt gick ut för att reka in de bilar och folk och ståhej som då inte kvalar in till fin-cruisingen utan mest bara till... tjaaa - cruisingen. Men inte ens de mest entusiastiska orkar hålla sig på topp hela veckan. Tror bestämt att i år var det fredagen som var peak. Då var det ett kackalorum utan dess like vill jag lova, helt makalöst.

 

Men i alla fall, igår satt vi i vår trädgård innan vi rekade det där som var ganska avslaget, vi satt och grillade, pratade och skrattade. Träffade på nya och gamla bekantskaper. Hur trevligt som helst.

 

Vilken start på min semester; Power meet, sommarvärmen som kommit fram ut gömman precis lagom när jag slog ned locket på min jobbdator, och sedan grillfest med goda vänner.  Kunde knappast börjat bättre.

 

Ja, då är det sista rycket idag. Det har varit fullt upp in i det sista, inte så jag klagar, nejdå, bara stilla konstaterar. Semestern är inte längre en hägring utan jag är framme, jag kan ta på den, likt en törstig och vilsen i öknen som äntligen nått fram till oasen som hägrat där långt bortanför de sandiga böljande dynerna, likt hen är även jag vid källan av vatten, skugga, vila och ro. Jag har nått fram till semestern.

 

Men först är det helg. 

 

Ni vet det är ju den där helgen då det brummas lite extra mycket i min stad. Power Big Meet som det heter har rullat in och  i år ska jag inte missa den. Kör försiktigt och var snälla mot varandra i trafiken.