Äntligen säger jag bara - Äntligen!

I vårt nya kök har vi helt plötsligt blivit rika på timers. Hela fem stycken, förutom den gamla manuella fristående saken vi hade redan i vårt gamla kök. Alla nya kan man ställa in på ett eller flera sätt beroende på vilken vitvara det handlar om:

1) Hur länge den ska göra det som vitvaran är till för att göra
2) Starta efter ett angivet antal minuter eller timmar
3) Starta efter och stoppa efter ett angivet antal minuter eller timmar

Dessutom är ett ljud förknippat med varje timerfunktion. När till exempel diskmaskinen är klar piper den fem (ja jag har räknat) utdragna lite ynkliga piiiiiip. Mycket bra tycker vi, vi gillar diskmaskinen. De övriga fyra låter likadant, höga gälla PI PIPP PI PIPP som inte slutar förrän man stängt av. Förstår ni hur mycket det piper i vårt kök nu? Piiiiiip blandas med PI PIPP PI PIPP. Vi springer runt, bägge två med handen bakom ena örat och försöker lokalisera ljudets ursprung. Från fläkten ner till spisen och vidare till diskmaskinen och därefter rundar vi köksön till micron och till sist en halvböj till ugnen, hela tiden med handen kupad runt ena örat och lyssnar, vilken apparat är klar måntro? Om jag klagar? Absolut inte.

Det är roligt med nytt kök.

Det var med nöd och näppe men vi hann. Köket är klart och det känns så fantastiskt bra. Gästerna anlände julaftons eftermiddag och de åhade och ahade och vi stod där och sken som små solar jag och mannen min.

Det är numera ett nöje är vistas i köket. Jag får nypa mig själv i armen för att förstå att det är sant. Så fint och bra.

Här sliter vi men framför allt hantverkaren, och det till sent in på nätterna. Det är inte mycket kvar nu, för honom.

Själv har jag plockat ihop sju (7) stolar, mannen har satt upp hatthyllan och lamporna i taket, både den över köksön och de två över matbordet, och detta har vi gjort idag. Trodde ni att ni skulle få se dem här? Jassåjaha det trodde ni? Tji fick ni!

Imorgon är jag ledig, och i övermorgon är jag ledig och det är bara en sak som gäller; färdigställandet av köket. Ja och så handla mat, laga lite nubbesallad och griljera skinkan förstås.

Slutspurten för hantverkaren. Ni vet, golvlister, sista eluttagen, fläktkåpan, socklar och så vidare....

Sedan tar slutspurten vid för oss. Ni vet, allt ska in i skåpen, komma underfund med hur ungen fungerar, hur diskmaskinen fungerar, lampor ska sättas upp och så vidare...

Men vet ni vad? Fint blir det.

Sex dagar kvar. Jag säger bara det.

Sådärja. Oj vilket spektakel. Tidigt på morgonen anlände en lyftkran till vår gata och sedan vidare in på gården. Det var så spännande så jag knappt klarade av att titta på, men jag kunde samtidigt inte åka till jobbet utan att med egna ögon se att allt gick bra, det vill säga stenskiva på plats utan skador och likaså skadefria gubbar, grannar och ett för övrigt intakt hus. Vem har sagt att det ska vara enkelt att bo tre trappor upp?

Det gick alldeles lysande!

Rörigt? Jomenvisst.

På måndag kommer målaren och målar klart det som är kvar. På onsdag ska vår köksbänk (inklusive diskho och kökskran) levereras. Sen så. Sen så kommer det att gå snabbt.

Vi åt mat på Piazza di Spagna denna fredag eftermiddag och sedan blev det en tur till Media Markt och är nu är vi hemma och fredagskoman har inträtt. Absolut.  Kommer somna tidigt, det känner jag. Och det är ju bra då vi har en hel del att göra imorgon och ska vakna pigga och alerta. Ja, även min morgontrötta man.

 

Ja så har vi börjat komma till inredningsdelen i detta köksprojekt. Nu börjar det bli roligt, fortfarande mycket att välja emellan men å andra sidan har vi inte utrymme nog att välja vad som helst, det får inte vara för brett, det får inte vara för smalt och inte för djupt, vi mäter och mäter och mäter och gör att allt för att det ska passa in och vara funktionellt och snyggt. Naturligtvis ska det passa in inte bara storleksmässigt utan också färgmässigt, materialmässigt och ekonomiskt. Det är ett pussel fortfarande men inte ett tusenbitarspussel utan ett hundrabitars. Så det går framåt. Det gör det.

Det knepiga är att vi måste lita på vår förmåga till att föreställa oss hur slutresultatet kommer att se ut och vi måste lita på måttstocken. Helst vill man ju ha köket färdigt och sedan börja inreda när allt är på sin plats i rätt färg, höjd, bredd och placering men förstår ni, det har vi sakta insett, att då kommer vi inte hinna klart till jul när våra gäster kommer så därför har vi börjat inreda trots kaoset. Igår köpte vi nya köksstolar. Vårt gamla furubord med de två köksbänkarna (ja bänkar) ersätts med ett bord i ek med barstolar i mörkbrunt skinn. Japp. 

Igår kollade vi också på kökslampor, två stycken, som ska vara ovanför matplatsen. Vi kollade på klädhängare att hänga ytterkläder på (vi har ju ingen hall, - nej, vi har ingen hall, hos oss stolpar man direkt från trapphuset in i köket). Vi spanade också efter element.

Vi har övergått från vanlig spis till en induktionshäll varför nya kastruller måste inhandlas. Ja listan kan göras lång. Så vi tar lite i taget så ska det bli bra. Det blir det. Den där KitchenAiden som jag så länge eftertraktat hägrar nu inte alltför långt bort, tydligare och tydligare, närmre och närmre.

Men nu ska jag iväg och handla en krans till ytterdörren. Ett litet litet steg, alltid något.

Fläkten har anlänt, köksbänken har anlänt, kaos har anlänt sedan tidigare och den villervallan ja den lever vi i. Börjar lite smått vänja oss vid röran. Vi kanske fortsätter i den andan även efter att köket är klart? Nej men vad säger jag nu? Aldrig att vi gör, kaos är en förbigående företeelse, i alla fall hos oss tre trappor upp, det är därför vi står ut, för att det snart är över. Tack o lov.

Det går inte snabbt om man säger så, eller rättare sagt det går snabbt när han är här, men det är han inte alla dagar. Om han varit det så hade det varit klart nu. Hantverkare, ni vet hur de är, har flera pågående projekt och hoppar dem emellan lite som det passar sig. Man vet aldrig var man har dem. Ena dagen här andra dagen där.

Allt finns emellertid hemma, uppsläpat tre trappor upp. Alltid något. Inte en lucka, inte ett golvplank, inte en vitvara, ingenting har kånkats upp av mig. Och det ska ni veta, det är värt varenda öre.

Vi har tagit snart alla beslut, bara kakel och kökskran kvar att bestämma och sa jag bara? Finns hur mycket alternativ som helst, allt är snyggt, och det är jättesvårt. Tapet kan man byta enkelt lite då och då men kaklar om gör man inte i första taget, det är viktigt att det funkar länge. Vitt och blankt ska det vara - oh my vilken surprice -  men frågan kvarstår; vilken storlek? Och vet ni hur många olika vita färger det finns? Vitt är vitt kan jag tycka men haha, lång näsa åt mig...

Det var länge sedan jag behövde diska för hand, och i handfatet i badrummet dessutom. Men det är klart att det går alldeles utmärkt, absolut att det gör.

God morgon!

Kaos. Förstår ni? Men det blir nog bra, jo det blir det.

Var till vår köksleverantör Kvik igår och surrade lite. Det var precis innan de skulle stänga butiken så de stod där och hängde och jag passade då på att chitchatta lite med dem. Trevligt folk. Lovade att visa dem köket när det är klart. Jamen vi har ju hållit på i mer än ett halvt år och ältat med dem hur - vad - när - varför - och hur mycket, så det kan väl vara kul för dem att se resultatet av deras tålamod, ja det är defintivt kul att visa, det kommer det att vara, eller hur?


På måndag ska de börja lägga golvet, hmm, tror vi på det?

Oj oj, varje dag jag kommer hem från jobbet så är jag full av förväntan - hur långt har de kommit idag då, med köket? Och det händer grejer, det gör det. Nu är golven borta, och verkligen hela köket, ända in i märgen. Kvar står endast vår kyl och frys - i vardagsrummet. Och det är ju också bara en tidsfråga.

Hela vårt kök med vårt gamla gigantiska köksbord i furu (som ska bort när detta är över) och allt som fanns i skåp och lådor samt vårt vardagsrum med soffa och soffbord rumstrerar nu i våra två sovrum, i lådor, isärplockade till oigenkännlighet. Gissa om det är trångt? Vi diskar, visserligen så lite som möjligt men ändå - i vårt lilla handfat i badrummet. Om det går bra? Självklart gör det det. Jösses, det är ju inte för alltid.

Imorgon ska vi ta mer beslut.

Idag har det nämligen och äntligen börjat, helt på riktigt. Vårt gamla fallfärdiga kök är om möjligt ännu mer fallfärdigt nu. Trodde inte det kunde bli värre men snickaren har gått lös på köket under dagen och jaa, han har verkligen gått lös på det. Men jag klagar inte jag, nej det gör jag inte.

Hejdå gamla kök, välkommen nya.