En liten rock-kille. Så nyfiken, glad och go. Dotterns lilla bebbe.

Den franska bulldoggen är aldrig någon ”mittemellanhund”. Odrägligt lat eller sprakande livlig, ättiksur eller uppspelt, oberörd av allt eller vaksam mot den minsta vindpust. Den är en livlig, mycket älskvärd och intelligent hundras. Charmig, orädd och lekfull, den kallas ibland för rashundarnas clown. Stadig, lugn, humoristisk, livlig och synnerligen välvillig.

Den franska bulldoggen anpassar sig dock lätt till familjens rutiner och fungerar utmärkt som sällskapshund. Det är en typisk familjehund, som helst vill vara medelpunkten. Det är en mycket klok och lättlärd hund, som gärna "showar" lite extra när han har publik. Den kan dock vara ganska så envis när andan faller på.

En fransk bulldogg är väldigt stresstålig och berörs inte av vilda barnlekar eller allmänt oljud och skrammel. De är lättskötta och har lätt för att bli rumsrena. Pälsvården är minimal.

Någon har sagt att man äger inte en fransk bulldogg, utan man ägs av den.

Det var med nöd och näppe men vi hann. Köket är klart och det känns så fantastiskt bra. Gästerna anlände julaftons eftermiddag och de åhade och ahade och vi stod där och sken som små solar jag och mannen min.

Det är numera ett nöje är vistas i köket. Jag får nypa mig själv i armen för att förstå att det är sant. Så fint och bra.

Här sliter vi men framför allt hantverkaren, och det till sent in på nätterna. Det är inte mycket kvar nu, för honom.

Själv har jag plockat ihop sju (7) stolar, mannen har satt upp hatthyllan och lamporna i taket, både den över köksön och de två över matbordet, och detta har vi gjort idag. Trodde ni att ni skulle få se dem här? Jassåjaha det trodde ni? Tji fick ni!

Imorgon är jag ledig, och i övermorgon är jag ledig och det är bara en sak som gäller; färdigställandet av köket. Ja och så handla mat, laga lite nubbesallad och griljera skinkan förstås.

Slutspurten för hantverkaren. Ni vet, golvlister, sista eluttagen, fläktkåpan, socklar och så vidare....

Sedan tar slutspurten vid för oss. Ni vet, allt ska in i skåpen, komma underfund med hur ungen fungerar, hur diskmaskinen fungerar, lampor ska sättas upp och så vidare...

Men vet ni vad? Fint blir det.

Sex dagar kvar. Jag säger bara det.

Är de inte fina? Och lydiga! Köpte dem när de var ganska korta och inte det minsta utslagna, bara knoppar. Enligt blomsterhandlaren blommar de ca två veckor. Fick tips att om de blommar ut för tidigt, ställ ut dem svalt, om jag inte vill riskera att de blommar försent, vattna.

Jag har då låtit dem stå i fel fönster (kontoret) i väntan på att rätt fönster (vardagsrummet) ska bli klart. Och nu  närmar sig helgen för vilken jag siktat in blommandet. Alltså vattnade jag och direkt, och jag menar verkligen direkt började de att skjuta höjd och blomma. Jag har goda förhoppningar om att de är vackert utslagna även under julhelgen. Såna blommor gillar jag, verkligen. Lydiga blommor.

Sådärja. Oj vilket spektakel. Tidigt på morgonen anlände en lyftkran till vår gata och sedan vidare in på gården. Det var så spännande så jag knappt klarade av att titta på, men jag kunde samtidigt inte åka till jobbet utan att med egna ögon se att allt gick bra, det vill säga stenskiva på plats utan skador och likaså skadefria gubbar, grannar och ett för övrigt intakt hus. Vem har sagt att det ska vara enkelt att bo tre trappor upp?

Det gick alldeles lysande!

Dagens utflykt gick till Helgestabodarna strax utanför Sigtuna. Stort fint stall med många bestar, eh...jag menar hästar. Där rider den finaste och den goaste varje söndag. Vanligtvis alltså, men just idag blev den lilla goaste magsjuk lagom när de anlände stallet och fick snopet vända hem istället. Men vi såg, jorå vi såg i alla fall när den finaste red den stora best...hästen Vagabond som om hon aldrig gjort något annat. Imponerad.

Själv smög jag längs kanterna alternativt i så mitten som det bara gick. Respekt.

Rörigt? Jomenvisst.

På måndag kommer målaren och målar klart det som är kvar. På onsdag ska vår köksbänk (inklusive diskho och kökskran) levereras. Sen så. Sen så kommer det att gå snabbt.

Vi åt mat på Piazza di Spagna denna fredag eftermiddag och sedan blev det en tur till Media Markt och är nu är vi hemma och fredagskoman har inträtt. Absolut.  Kommer somna tidigt, det känner jag. Och det är ju bra då vi har en hel del att göra imorgon och ska vakna pigga och alerta. Ja, även min morgontrötta man.

 

Dörrkrans inhandlad och lite extra pyntad. Julrött går bort i år, vitt eller silver ska det vara.

Och hjärta.

Jag är i grund och botten en tävlingsmänniska. För mig innebär detta att jag alltid vill vinna. Och när jag gör det så  är jag kaxig och småretas gärna med dem som förlorade och när jag inte vinner så är jag en dålig förlorare och har alltid en hel laddning med ursäkter till varför jag presterade dåligt. Usch på mig, jag vet. Men jag var värre förr. Nu har jag ju blivit äldre och klokare och även accepterat att jag numera oftast förlorar och inte tvärtom, jag har accepterat det och bryr mig mindre efter en förlust än tidigare.

Men.

Igår kväll var vi och bowlade, det är då man har så här fina skor på sig. Vi var sex personer. Och vet ni vad? Jag vann! Måste bara få säga det.

Ja så har vi börjat komma till inredningsdelen i detta köksprojekt. Nu börjar det bli roligt, fortfarande mycket att välja emellan men å andra sidan har vi inte utrymme nog att välja vad som helst, det får inte vara för brett, det får inte vara för smalt och inte för djupt, vi mäter och mäter och mäter och gör att allt för att det ska passa in och vara funktionellt och snyggt. Naturligtvis ska det passa in inte bara storleksmässigt utan också färgmässigt, materialmässigt och ekonomiskt. Det är ett pussel fortfarande men inte ett tusenbitarspussel utan ett hundrabitars. Så det går framåt. Det gör det.

Det knepiga är att vi måste lita på vår förmåga till att föreställa oss hur slutresultatet kommer att se ut och vi måste lita på måttstocken. Helst vill man ju ha köket färdigt och sedan börja inreda när allt är på sin plats i rätt färg, höjd, bredd och placering men förstår ni, det har vi sakta insett, att då kommer vi inte hinna klart till jul när våra gäster kommer så därför har vi börjat inreda trots kaoset. Igår köpte vi nya köksstolar. Vårt gamla furubord med de två köksbänkarna (ja bänkar) ersätts med ett bord i ek med barstolar i mörkbrunt skinn. Japp. 

Igår kollade vi också på kökslampor, två stycken, som ska vara ovanför matplatsen. Vi kollade på klädhängare att hänga ytterkläder på (vi har ju ingen hall, - nej, vi har ingen hall, hos oss stolpar man direkt från trapphuset in i köket). Vi spanade också efter element.

Vi har övergått från vanlig spis till en induktionshäll varför nya kastruller måste inhandlas. Ja listan kan göras lång. Så vi tar lite i taget så ska det bli bra. Det blir det. Den där KitchenAiden som jag så länge eftertraktat hägrar nu inte alltför långt bort, tydligare och tydligare, närmre och närmre.

Men nu ska jag iväg och handla en krans till ytterdörren. Ett litet litet steg, alltid något.

Fläkten har anlänt, köksbänken har anlänt, kaos har anlänt sedan tidigare och den villervallan ja den lever vi i. Börjar lite smått vänja oss vid röran. Vi kanske fortsätter i den andan även efter att köket är klart? Nej men vad säger jag nu? Aldrig att vi gör, kaos är en förbigående företeelse, i alla fall hos oss tre trappor upp, det är därför vi står ut, för att det snart är över. Tack o lov.