Jag drogs till de gula rosorna. Någonstans i mitt huvud, och antagligen andras med, är gult starkt förknippat med påsk och påsken närmar sig med stormsteg.

Men först ska jag på äventyr med finaste 10-åringen och bästa 21-åringen. Vi hörs mer om det imorgon.

Skönt att vara hemmavid, skönt att det är fredag. Och att det gick bra där jag varit i veckan.

Ni förstår, jag fick ett passerkort att använda i grinden för att komma in och för att komma ut. Man springer inte runt hur som helst på detta verk. När jag fick passerkortet blev jag noggrant upplyst om vad som gäller om LARMET skulle gå, så jag vet vart jag ska gå ut och vart jag ska ta vägen när jag väl passerat grinden. "Men det har inte hänt en endaste gång under de två åren som jag jobbat här", fick jag höra, "så det är ingen fara men jag måste ändå upplysa dig".

Men vad händer tror ni, bara en och en halv timma senare? Jo naturligtvis, larmet går. Och vet ni, det låter högt!
Vi stirrade på varandra och jag hörde ett mummel, "nä nu går ju larmet, vi måste ut".

Jag grabbade tag i mobilen och handväskan, bägge inom en armlängds avstånd och sedan sprang vi.

Ute möttes vi av solens sken och av en vårljummen skön temperatur.  Vi såg ingen rök, kände ingen röklukt, vi såg inga eldsflammor, ingenting,  bara en strid ström av människor som skyndsamt rörde sig mot samma grind som vi. Är det en övning frågade jag. Nej. Nehe, ok. Sirenerna från brandbilarna hördes närmare och närmare för att sedan helt tystna. De var framme.

Vi, vi stod i en stor klunga och väntade, och vi väntade. Till slut kom en man och sa att vi kunde gå tillbaka, det var byggdamm som utlöst larmet.  Men åh! Lättnad. För vet ni vad? Jag fick lite hjärtklappning där ett tag för detta verk som jag var på, är inget ställe jag vill vara på om det skulle brinna på riktigt, om elden fritt skulle härja, de tillverkar nämligen ammunition.

Fiskmåsen satt så stilla på broräcket, trots att jag stod så nära. Jag tog försiktigt fram kameran. Jag såg att den tittade på mig i ögonvrån. Precis när jag höjt kameran till ögat och satt fingret på avtryckaren så kommer en joggare flåsandes förbi och då lyfte den...

Jag har lyft till Karlsborg, ni vet det där lilla stället som har en fästning, det där stället som  är så litet att där finns bara ett enda trafikljus.

Cyklade igår förbi dessa söta. Plockade inte men fotade.

Ja det är den dagen idag, våffeldagen. Plockade fram vårt våffeljärn och satte igång att göra smet. Till våfflorna vispades grädde och jordgubbssylten i kylskåpet och som jag aldrig äter annars (men mannen min gör)  fick se dagens ljus.

Men jag tog också fram chreme fraiche, röd stenbitsrom samt hackade rödlök. Japp, det funkar också på våfflor.

Men tröttnar människan aldrig på att fota tulpaner? Nä, jag gör ju inte det, verkar det som.

Nu ska jag dammsuga, sedan sticka iväg en sväng till spåret och sedan är det ladda inför kvällens galej som gäller.

Ha en finfin lördag hörrenini!

Jag har aldrig vågat bjuda på mig själv så till den grad att jag vågat sjunga karaoke någonstans, offentligt, knappt ens med mina närmaste. Får av någon underlig anledning sådan fruktansvärd prestationsångest. Jag vet att det är så löjligt, att jag är larvig. Jag vill ju, egentligen. Istället står jag där och beundrar dem som faktiskt sjunger uruselt, ja de tar inte en enda ton rätt, eller åtminstone bara några få toner men ändå vågar grabba tag i micken, ge järnet och bjuda på sig själva. All min respekt för dem.

Men nu har jag hittat något kul som jag vill tipsa er om. Ja kul för oss som har Spotify och vill men inte vågar släppa loss  annat än i ensamhet. Det är en Spotify-app som har texterna till de flesta av dina låtar i alla dina musiklistor. Gratis. Kostar inget. Bara enkelt. Bara roligt.

Med andra ord; du laddar in tuneWIKI till din Spotify (finns på Spotifys startsida eller så kan du söka efter den med Spotifys App Finder) och startar sedan någon av dina låtar och klickar därefter på tuneWIKI-ikonen i vänstra menyn och vips får du upp en stor ruta med rullande text till den låt som spelas i Spotify, ni vet, ungefär som karaoke. Det är bara att ge hals. Älskart. Om mannen min också älskart, när jag eh...sjunger? Tveksamt.

Så här vackra rosor stod på bordet hos syster min när jag hälsade på i helgen. Var dit en sväng för att gratulera den finaste som fyllt hela tio år och bli innerligt kramad av den goaste. Ljuvliga ungar.

.......och ljuvliga rosor, eller hur?

Det är väl något helt otroligt hur fort det blir måndag? Och fredag igen. Men just idag är det måndag och en ny foundation får starta upp veckan.

Göteborg är en trevlig stad och jag har haft det kanon där, jobbat javisst, men ändå. Jag bodde på tionde våningen och ni kan tänka er när man kommer in i ett hotellrum och det första man ser är dessa enorma fönster som sträcker sig från golv till tak och täcks av tunna genomskinliga gardiner som lovar en vidunderlig utsikt bara man drar undan dem, vilket nästan reflexmässigt är det första man också gör, det andra är att dra efter andan, så magnifik är den, utsikten, även en gråmulen torsdag.

Jag är på väg till Göteborg, coolt va?

Ja ni ska inte tro det finns några sådana här mumsiga M&M kvar hemma hos oss inte, nope det gör det inte. Skålen länsades på mindre än en vecka. Av två personer, inte av mig allena. Det hade ju verkligen varit helt bedrövligt.

Jag har tvättstuga ikväll och mannen handlar och lagar maten. Sedan diskar jag och han hämtar den torra tvätten. Jo så hjälps vi åt.

Vet ni vad? På radiostationen Mix Megapol kan man nominera en kvinna, ja bara kvinnor, som man tycker av någon anledning är värd att få följa med ett helt flygplan fullt med andra lyckliga tjejer, och bli bjuden på en långweekend med shopping, cocktails, boende på lyxhotell.  De får fina middagar, aktiviteter, överraskningar och party. Nominerade kan vara till exempel din mamma, din kollega, din dotter, din väninna.

Varje dag, tre gånger om dagen (ca 8.45, ca 11.45 och ca 16.45), fram till och med den 23:e mars ropar Mix Megapol sedan upp tre nominerades namn. De tre och inga andra har då fem minuter på sig att ringa in till Mix Megapol och den av de tre vars namn lästs upp i radion och som ringer in först får följa med på denna once-in-a-lifetime-resa, de får följa med på denna (helt säkert) underbart minnesvärda resa med tjejplanet.

Min syster har blivit nominerad av sin man och uppringd av Mix Megapol. Gissa om jag håller tummarna? Gissa vilken radiokanal jag lyssnar på, heeeela tiden?

Resan? Den går till....

Älskar söndagfrukostar. Mycket frukost och lång frukost. Frukost idag inte så mycket eller så länge men så är det ju inte söndag utan måndag och nu tar vi tag i den gott folk.

Vi kör vidare på stjärntemat. Ett par nya kuddar inhandlade till soffan. Och gardinkappan i vardagsrumsfönstret är utbytt mot vita luftiga somriga längder. 

Känns som att nu har vi hämtat oss från köksrenoveringen. Pausen blev två månader lång. Det har tagit oss två månader att återladda batterierna och med ny energi fortsätta den lägenhetsuppfräschning vi påbörjat.  De stora energislukarna är renoverade, badrum och kök. Resten gör vi själva, pö om pö.

Vi har idag börjat spana efter ett vitrinskåp att ställa mot den vägg där ekskänken stod förut, tiden innan det nya köket. Nu finns där ingenting längs den väggen och det är väldigt mörkt där också. Vi har inte så mycket prylar eller möbler för övrigt, vi vill gärna ha det  så luftigt det bara går i vår lilla lägenhet men där saknas det faktiskt något. En möbel vi kan införskaffa utan att behöva måtta så in i norden. Annars brukar vi ju få räkna millimetrar (nåja, centimetrar då) för att få saker att passa in, de får inte vara för höga, för djupa, för breda och så vidare men nu, nu får vitrinskåpet gärna vara ganska stort, med belysning, med täckta skåp, med lådor, med glasskåp och vitt. Hur svårt kan det vara? Inte så svårt. Faktum är att första affären vi var in till idag så hittade vi en som  hade allt det där i en och samma möbel och som vi bägge gillade, men ni vet, man kan ju inte bara ta första bästa, måste kolla runt lite. Men den finns där, i bakhuvudet. Jasmin hette den.

1 äggvita
3 droppar pepparmyntsolja (finns på Apoteket)
ca 4,5 dl florsocker (lite olika beroende på hur stor eller liten äggvitan är)
250 gram choklad (vilken du själv föredrar, mörk eller ljus)

1. Vispa upp äggvitan för hand till ett mjukt skum.

2. Droppa ner pepparmyntsoljan och blanda med äggvitan.

3. Vispa ner florsocker lite i taget. När smeten börjar tjockna, byt ut vispen mot en sked eller slev. Blanda i så mycket florsocker att det bildas en fast och smidig deg som går att kavla. 

4. "Mjöla" bakbordet med florsocker och kavla ut degen med en kavel så att den är ca en halv centimeter tjock.

5. Stansa ut små kakor ca 2 cm i diameter. Knåda ihop resterna och kavla ut på nytt, precis som när du bakar pepparkakor. Gör inte kakorna för tunna då blir de svårare att doppa i chokladen.

6. Hacka chokladen och smält den i micron. Doppa kakorna i den smälta chokladen och låt stelna på bakplåtspapper. Klart. (Det här momentet kan vara lite kladdigt i början men man lär sig)


Din alldeles egna "After Eight" förvaras i kylskåp i en lufttät burk. Dessa kakor kan ju smaksättas med andra smaker än pepparmint, finns en uppsjö att välja emellan. Och vill du kan du färgsätta ljus smält choklad för att få färgade kakor. Det blir ca 30 stycken.

Lycka till.

Jag är inte så mycket för ballader. Möjligtvis hårdrocksballader, det kan fungera. Och sedan denna då, på ren muminsvenska. Den är inte bara vacker utan väldigt bra, tycker jag, som inte är så mycket för ballader.

Lördag den 11 maj 1991 klockan 21.06:

....Vad du är snäll!! GLAD som bara den, äter duktigt och är så vacker. Alla säger att du är så söt. Du blir så glad och lycklig när vi kommer inom ditt synfält och pratar med dig, du sprattlar och gestikulerar och jollrar. En riktig gullunge är du....


Måndag 26 augusti 1991 klockan 23.50:

....Älskade Mathilda! Du är så underbart go, glad, medveten, snäll och du har fått din 2:a tand. Brevid den 1:a. Du ålar dig fram på golvet. Drar dig fram med armarna, liggandes på magen. Du leker gärna "tittut" och du är väldigt kittlig. Skrattar högt bara man petar lite på dig. Du uppskattar också din bror. Skrattar högt när han "pratar" med dig....

Utdrag ur den dagbok jag skrivit som handlar om Mathilda och hennes första år i livet, de åren som man själv inte minns. Det är helt sjukt, faktiskt, men idag, just idag fyller hon

Igår tog vi tåget till storstan. Kollade in dotterns nya lägenhet, åt mat, och shoppade. Mest åt henne. 

Dotter min hade köpt en parfym till sig själv tidigare under veckan och det blev helt fel visade det sig. Men mamma rycker in, så som mammor gör, jag köpte den alltså av henne och därmed kunde en annan inhandlas som förhoppningsvis blev mer rätt för henne.  

Kanske kan denna bli min andra favoritparfym den som jag jagar för att kunna variera min nr 1 favoritparfym med. Jag har ju letat ett tag nu. Den matchar dessutom vår tapet i hallen såg jag, ja inte ytterhallen för någon sådan har vi ju inte utan innerhallen. Tycker själv att den doftar lovande gott. Får se vad mannen min tycker, inte helt oviktigt men det får jag ta reda på när hockeyn är slut på TV.

Hey! Satan i gatan vad veckan gick fort! Och vi har entrat mars månad. Men vi tar en dag i taget, eller hur? Som Mads Mikkelsen säger Livet är inte dagarna som passerar. Det  är dagarna du minns.

Önskar er en finfin fredag!