Paltkoma

Ja här händer det inte så mycket. Jobbar. Äter. Sover.

Jag kan ju berätta att vi dragit igång köksprojektet igen. Väntar just nu på två offerter och de ska vi få senast nästa vecka och därefter ska vi väl sätta igång, på allvar.

Jobbade lite senare än vanligt idag och åkte direkt till mataffären och handlade mat. Två stora sprängfyllda kassar. När jag anlände vår gata fanns det bara en och en allenaste parkeringsficka kvar. Ganska liten var den också. Den hade nog avskräckt många men in där rattade jag vår bil för det ska ni veta att jag är en stjärna på att fickparkera. Om någon gått förbi och sett mig parkera där idag skulle de ha gjort vågen för mig, ja applåderat i alla fall eller som minst med ett litet nick avfyrat ett leende åt mig, det är jag säker på. Så bra är jag på att fickparkera. Måste tala om det för er. Om ni inte redan vet det. Att är det något jag är bra på så är det på att fickparkera. Just det.

Släpade upp de två riktigt tunga kassarna med mat, hela vägen de tre våningarna upp. Jag öppnade ytterdörren och där stod han, mannen min. Han var hemma, och det före mig. Med utsträckta händer klev han fram till dörren där jag stod och lyfte kassarna av mig. Apuh. Han började genast att plocka upp, han log hela tiden. Han började därefter laga mat, jag log hela tiden.

Nu är vi mätta, trötta och snart redo för sängen. Go kväll på er!


Kommentera inlägget här: