Ta inte hissen ta trapporna
Jag prenumererar på en löpartidning. Det är kanonbra om man vill få inspiration, det är vad jag får i alla fall. Så fort tidningen dimper ned i brevlådan så går jag och byter om till träningskläder, jag vet att mina ben vill springa innan jag ens hunnit till sista sidan.
I tidningen läser jag om människor som verkligen springer, om människor som genomför sin löprunda på säg 15-20 km, utomhus, i snön, i mörkret, i kylan. Inte för att det går snabbt att lufsa runt i snön och halka omkring utan för att det stärker en mentalt, springet finns inte bara i benen utan också i huvudet. Jag läser om människor som är över 80 år gamla och springer en mil om dagen! Fatta, en mil, varje dag, 80-åringar!
De får min lilla vända på 5 km inomhus att framstå som en uppvärmning. De ger mig lust att springa och hopp om att jag klarar en mil i maj. Kan de så kan jag!
I tidningen läser jag om människor som verkligen springer, om människor som genomför sin löprunda på säg 15-20 km, utomhus, i snön, i mörkret, i kylan. Inte för att det går snabbt att lufsa runt i snön och halka omkring utan för att det stärker en mentalt, springet finns inte bara i benen utan också i huvudet. Jag läser om människor som är över 80 år gamla och springer en mil om dagen! Fatta, en mil, varje dag, 80-åringar!
De får min lilla vända på 5 km inomhus att framstå som en uppvärmning. De ger mig lust att springa och hopp om att jag klarar en mil i maj. Kan de så kan jag!
Låt benen rulla -Theya