Theya - Tre trappor upp - Rapport 3 av 3 från London

Rapport 3 av 3 från London

Tre gånger har jag varit i London. Första gången på 80-talet så det är ju vääääldigt länge sedan, andra gången för fem år sedan tillsammans med mannen min och mina två barn som då var tonåringar och tredje gången nu i veckan då det var bara jag och mannen min. Alltså tre gånger i tre olika skeenden i livet; som ung, som vuxen med barn och nu senast som äldre tant, nä det där sista lät inte rättvist, som vuxen utan barn, ja det klingar närmare sanningen.

London känns nära. I London finns mycket att se och göra, för att inte tala om shoppingen, oj oj. Flygturen dit tar två timmar och det går flyg direkt från vår lilla by - och hur bra är inte det? Kommer inte att dröja flera år innan jag ser London nästa gång, det är jag säker på.

Denna vända så var vi där och turistade, bara. Inget annat. En vän till mig sa på Facebook innan vi åkte att "Shop til you drop", och det gjorde vi ju då inte men visst, jag shoppade en sak till mig men det får ni se i ett annat inlägg, ett inlägg som hamnar i kategorin accessoarer, japp ni har sett det förut.

Nu.

Klingar gatans namn bekant på något sätt månntro?

Mr Sherlock Holmes och Dr Watson bodde tillsammans i denna lägenhet som spände sig över fyra våningar, fyra! Riktigt smal, ranglig och knarrig trappa. Vilket spring! Förstår jag som bor tre trappor upp. Lite roligt var det att se att den gula och den gröna färgen på trappväggarna och trappdetaljerna var skrämmande lika färgerna i vår trapp hemma. Faktiskt.

Och denna gata då? Klingar det namnet bekant månntro?

"Come together" och "Here comes The Sun", bland annat...

Och vi var till det där stället med alla vaxdockorna, för första gången och antagligen sista. Riktiiigt turisthak det där Madame Tussaouds, uja. Där träffade vi på allehanda välkända figurer, mer eller mindre välgjorda.

Den här snälla figuren till exempel, Shrek.

Och den här coola figuren, Shrek igen? Näää, Lady Gaga så klart.
Vad sägs om huvudbonaden? Snyggt? Roligt? Eller bara galet?

Då har vi sett det. Madame Tussauds.

Och vi hade sådan otrolig tur med bussarna, hela tiden. Så fort vi skulle någonstans gick vi bara ut på gatan och medan vi stod där och kliade oss i huvudet och funderade på om vi stod på rätt sida och vilken av alla bussarna vi skulle ta för att komma till ett visst ställe, så kommer det en buss på vilken det tydligt står namnet på just det ställe vi var på väg till, helt otroligt. Det var bara att hoppa på och vips så var vi framme. Det kallas för flyt. Sittplats fick vi varje gång och en gång längst fram på våning två.

Och till sist, en musical till.

En halvtimma in på den två och en halvtimma långa showen börjar det regna in på publiken. Jo, det är sant. Inte smådroppade lite utan det skvalade, regnade så folk kunde inte sitta kvar. Vi klarade oss där vi satt men såg i strålkastarljuset hur regnet öste ner på dem till vänster om oss. Snacka om läcka i taket. Det ösregnade nämligen utanför och det regnade ända in. Folk började resa sig upp och det uppstod ett mindre tumult innan showen avbröts. Vi gick ut i foajén och inväntade vad som skulle hända. Vi fundera på om vi skulle ge oss eller vara kvar? Hur länge har taket läckt? Hur murket är taket? Tänk om det rasar in? Efter ett tag kallade de i alla fall in oss och showen fortsatte, försenad men ändå väldigt bra.

Klockan är närmare 22.30 när föreställningen är slut. Vi stegar ut på gatan, går över densamma och vad kommer där då om inte en buss som det står Fulham Broadway på, kan inte vara bättre, jee vilken tur, igen. Vi hoppar på och blir alltså i princip framkörda till vårt hotell. Perfekt. Morgonen efter ska vi upp mitt i eh.. natten, kl 06.00, för att flyga hem. Thanks London. See you soon!