Det är så här förstår ni att dotter min har varit i Paris över helgen, japp, i den franska huvudstaden Paris. De åkte dit tidigt torsdagmorgon och kom hem igår måndag. Några dagar alltså. 

I lördags ringde dotter min mig med gråt och förtvivlan i rösten och sa att hon förlorat sin, av pojkvän erhållna, plånbok, ovisst exakt var. Körkort och bankkort var det viktigaste innehållet, de var det mest synd att förlora, att ens körkort är på villovägar är inte bra. Bankkortet spärrades omedelbart, fine, nytt är på väg. En smärre förlust var de få, tack o lov, euro som låg i plånboken.

Men hör o häpna, ja faktiskt blev i alla fall jag riktigt chockad, trist att behöva bli chockad över något dylikt men det blev jag. Från dotter min, ja just hon, samma tjej, kommer ett SMS på tisdag morgon, alltså dagen efter att hon kommit hem, detta är inte vad som chockat mig utan innehållet:

Jubel och lättnad!! Heeelt osannolikt va? Han hade hittat fem personer på Facebook som hette som hon, han skickade ett mejl till alla fem. Jag gillar Charles, honom gör vi tummen upp för.  Till saken hör att han skickade mejlet redan i lördags, samma dag plånboken försvann. Tänk om hon kollat sin mejl tidigare, typ när hon var där? Nåja, dotter min har nu emellertid svarat den hjälpsamma, ärliga, snälla och franska Charles, fortsättning följer...