Jaha. Nu något som inte ligger mig varmt om hjärtat men väl mannen mins. Jag ligger honom varmt om hjärtat, såklart :)  men det gör även lilla byns hockeylag, VIK. Alla hemmamatcher ska ses, helst. En säsongbiljett är given. Jorå. När VIK har hemmamatch och mannen min är där och tittar så kan jag höra redan på hans sätt att gå i trappan när han kommer hem, hans sätt att öppna dörren när han kommer hem och på hans min när han stiger in innanför dörren om det har gått bra för VIK eller inte. Om han stilla stiger in, tar av sig ytterkläderna och lommar in till datorn utan att säga ett ljud, ja då vet jag. Roligast är det naturligtvis när han dansar in med händerna i segertecken och mungiporna uppe vid öronen. Har jag riktig (o)tur får jag höra lite referat från matchen. Heja VIK.

På den gamla goda tiden, tiden innan jag kom in i hans liv hade VIK en större del i hans liv än vad VIK har nu och det samröret yttrade sig till exempel som att han gjorde VIK:s hemsida och tog bland annat foton till den. 

En annan VIK-fantast är Bo Wallin. Han kallas för VIK:s orakel och hans kunskaper om VIK:s historia är svårslagna. Bo är pressvärd och bloggare på VIK.se och nu även författare.

Igår var det kulturnatta i lilla byn och där var Bo och lanserade sin debutbok, om VIK. Mannen min traskade ned en liten sväng, kom tillbaka med boken ifråga och en autograf. Men sen. När han började bläddra i boken fick han sig en liten överraskning. Jorå. Några av mannen mins bilder från den gamla goda tiden var med i boken. Minsann.

Och jag som trodde det var jag som var fotograf i den här familjen :)