Det var otroligt varmt i Wien när vi var där, och jag älskar värme, så är det bara. Men 34 grader, ja ni läste rätt, 34 grader och i en storstad. Riktigt svettigt. Det hindrade emellertid inte oss från att vara aktiva, aktiva turister alltså.

 

Det fanns gott om eleganta hästdroskor som stod i en kö likt taxibilar brukar göra. De stod där och väntade på att få köra turister på en liten sightseeing i kvarteren kring Sankt Stefanskatedralen.  Varje droska drogs av två hästar och kördes av en kusk klädd i skjorta, väst, svarta byxor och plommonstop på huvudet (även de kvinnliga kuskarna).

 

Första kusken i kön var en bastant blond kvinna med whiskeyröst och cigarett i munnen. Hon såg oss men gjorde ingen som helst ansats att närma sig oss för att erbjuda sina tjänster. Hon satt där på sin droska blossande ivrigt på sin cigarett och med hängande huvud. Hela hennes kroppsspråk sa att hon egentligen ville vara någon annanstans. Att hon hade whiskeyröst hörde vi då hon ilsket hojtade åt några turister som gick för nära hennes hästar. Henne väntade vi ut.

 

När ett gäng japanska turister, eller om de var kinesiska, for iväg med henne och hennes fina droska med de två hästarna dekorerade i gult kastade vi oss genast fram till nästa i kön vilken var en yngre kvinna med mörkt tjockt hår i hästsvans och som spolade svalkande vatten på sina hästar dekorerade i rött. Hennes droska var den enda i kön med droskor som hade suffletten uppfälld. Det gillade vi, ni vet 34 grader, skönt med skugga.

 

Äntligen fick vi sätta oss ner, låta våra trötta fötter och svettiga kroppar vila lite. Droskans fart fläktade skönt och vi tyckte att detta, det var ju helt perfekt - tills vi upptäckte att vår kusk höll på att somna. Jo, det är sant. Jag såg hur hon började luta misstänkligt mycket åt höger. Jag puffade på mannen min och nickade menande åt hennes håll. I samma stund vaknade hon till och satte ner armen för att stödja sig.  Efter en stund lutade hon återigen misstänkligt mycket, men framåt denna gång. Ja hon hade uppenbara problem att hålla sig vaken. Jag kan på sätt och vis förstå henne, i sakta mak skumpa fram på denna välbekanta runda som hästarna säkert gått miljoner gånger och kan utan och innan, vare sig hon sitter på kuskbocken eller inte, och i denna hetta, och med de kläderna. Men ändå. Hon kunde slå sig illa om hon ramlade av, hästarna kunde bli skrämda och sätta av i sken, utan kusk men med två vettskrämda passagerare från sverige. Men det gick bra. Det gjorde det.

 

Opera är en form av musikteater. Jag avskyr opera. Inte själva teaterdelen men sången. Förlåt. Trots att de är sångtekniskt mycket duktiga och de får ur sig så höga och kraftfulla toner så tycker jag det låter illa. Kan inte hjälpa det. "När man sticker kniven i någon och det kommer ut sång istället för blod"  är någons beskrivning av opera. Jag kunde inte sagt det bättre.

 

Men Wien och opera hör på något sätt ihop. Så en kväll vigdes till opera. En och en halvtimma satt vi där och lyssnade och tittade och jag önskade att jag skulle bli sådär tagen och tårögd som Julia Roberts blev i filmen Pretty Woman. Men icke. Men det märkligaste var ändå att jag kände igen varenda stycke. Hur konstigt var inte det, jag som avskyr opera?