Under vår sista dag i Wien tog vi spårvagnen till Shönbrunn, ett slott som ska motsvara det som Solliden på Öland är för vår kungafamilj. Jag var tveksam till denna utflykt men det visade sig med facit i hand att det var en heldagsutflykt och innehöll mer än vad jag kunnat ana. Och dessutom fick det Solliden att framstå som ett gammalt soldattorp.

 

Shönbrunn var så stort, så väl underhållet att det såg nytt ut fastän det var gammalt och med en enorm trädgård tillika enormt välskött trädgård. Vi gick en runda i slottet men tyvärr fick man ej fota därinne. Men det var otroligt fint. Allt var så sanslöst välskött. Praktfullt. I andra slott till exempel när väggen har en tapet så är den blekt men icke på Shönbrunn, en blå tapet var verkligen blå.

 

Där fanns ett vagnmuseum med helt fantastiska gamla droskor, men fotografering tyvärr ej tillåtet därinne så jag har inga foton därifrån men jag stod med  fingret på avtryckaren många gånger och tänkte ta kort i smyg, skjuta från höften liksom men fegade ur då det var larm och kameror överallt.

 

Ett eget strudelmakeri fanns där så vi var naturligtvis och tittade hur de blir till (har ju gjort sådana själva hemma). Makeriet låg längst ner i den svala sköna källaren, och ett smakprov fick vi också. Mumma.

 

Shönbrunn hade också något som kallades för palmhus, inte så mycket att se inuti, mest en massa växter, säkert ett antal rariteter men för lekmän som oss var det bara gröna växter men husen var spektakulära utanpå.

 

Och inte nog med det, i ena änden av den enorma trädgården fanns ett zoo. Inget litet zoo, ett stort zoo, och om detta zoo blir det i nästa inlägg - stay tuned.