Jag vet inte var jag ska börja. Det är nu tisdag men jag är ännu helt uppfylld av helgens bravader. Uppfylld, energisk och peppad.

 

Mitt jobb fyllde 70 år och det firades med att alla anställda var bjudna på en tre dagar lång fest i Sälen. Närmare bestämt i Lindvallen. Och vet ni, vi var ca 1100 personer där och det var bara vi där, hela Lindvallen var abonnerad av oss. Allt var öppet och igång, bara för oss! Galet!

 

Vi slussades dit på torsdag kväll, folk anlände från sveriges alla hörn, ja från hela norden till Lindvallen allt mellan klockan 20.00 - 00.30, med buss och med flyg. När vi anlände fick vi checka in på vårt boende och vi bodde alla i jättefina rum eller stugor och själv bodde jag på Ski Lodge som är det supertjusiga hotellet.  Vi fick också en varsin ryggsäck som innehöll en jacka, ett par byxor, en keps, ett par strumpor, och inte vilka som helst utan Salomon. Tugga på det. Kvalitet. Och de satt som en smäck, killarna fick svarta byxor och blå jacka, tjejerna fick helsvarta kläder. Hur snygga som helst och  kommer att användas flitigt av mig, det vet jag.  

 

Jag vet inte hur jag ska kunna fatta  mig kort, jag skulle kunna skriva en hel roman om just denna helg men det tänker jag inte göra. Jag tar det hela i tidsordning helt enkelt, och det är en massa händelser som inte blev fotade av mig, tyvärr, bara så ni vet. Men där fanns andra fotografer (anlitade) som dokumenterade det hela, och varje kväll innan middagen när vi samlades i aulan rullade ett bildspel med dagens foton på en storbildskärm, en väldigt stor bildskärm. Jag som inte tycker om att vara med på kort fick se mig själv på den där skärmen, i närbild, och med ett fånigt leende på läpparna. Usch. 

 

Fredag började med att alla samlades i ett jättestort konferansrum, ja en hel aula var det ju. Där var det bla föreläsning av en kille som heter Kjell Enhager , superbra och tänkvärt. Sedan var det lunch, och alla måltider intogs i ett gigantiskt tält som uppställts enkom för att rymma alla oss, och ni kan ju tänka er att det inte var vilket sketet partytält som helst utan ett enormt, som rymde 9 långbord med plats för ca 125 personer vardera. Hur stort var inte det? Efter lunchen var det egna aktiviteter. Det innebar allt från bla SPA (med bad, bastu, surfing, sauna, gym ja ni vet) till bowling, go-cart, minigolf, fiske, mountianbike. Själv tog jag och några till linbanan upp till toppen, strosade runt och sedan gick vi ner längs med en backe som man vanligtvis åker skidor utför. På kvällen var det middag med tema Hawaii (både maten och att på allas stolar hängde en hawaiiskjorta att trä på sig) och uppträdanden, bla  blev alla som fyllde år under helgen uppropade upp på scen  där de fick en varsin flaska champagne och att 1100 personer stod upp och sjöng för dem, jag lovar, det var en födelsedag de sent ska glömma. Sedan var det dans, tjo och tjim till långt in på natten.

 

På lördag förmiddag var det åter bla en föreläsning i den stora aulan, det var en kille som heter Klas Hallberg som inspirerade och fick oss att skratta så vi nästan bröt ihop. Därefter lunch och sedan var det dags för alla att klä sig i de kläder som vi fått när vi checkade in. Vi var indelade i lag på 6 personer i varje, och på två timmar skulle vi hitta så många stationer som möjligt, och det var orientering det handlade om. Och mitt lag, och en massa andra lag också så klart, började med att gå uppför en av backarna, och jag trodde jag skulle dö. Uj vad jobbigt och oj vad jag måste träna mer. Kan ni tänka er hur det måste sett ut när 1100 personer klädda i likadana blåsvarta kläder invaderade fjället och sprang runt som illrar överallt, nä tänkte väl det.  

 

På lördagkvällen var det "the big final", alla var uppklädda och festhumöret på topp. Middagen intogs i det stora tältet, och där de som jobbat mer än 30 år på mitt jobb fick gå upp på scenen och ta emot en flaska champagne. Och till råga på allt så när efterrätten nästan ätits upp dök Robert Wells upp och showade loss med sina musiker så varenda ingenjör, gammal som ung stod upp och dansade. Wow! Eller hur?

 

Sedan var det prisutdelning, de 5 lag som hittat mest kontroller under eftemiddagens aktivitet fick pris. Mitt lag kom på 28:e plats och det var riktigt bra med tanke på att vi var drygt180 lag. Kanontrevliga var de också, mina lagkamrater som jag inte träffat förut. Sedan var det tjo och tjim igen, till ännu senare in på natten än föregående natt.

 

På söndag morgon var det utcheckning och hemfärd för alla trötta men lyckliga ingenjörer.

 

Konferansier under hela helgen var Klasse  Möllberg, ni vet Banarne, men han var inte Banarne utan Klasse.

 

Jag var och är ännu så imponerad av den påkostade och frikostiga helgen, den otroligt välorganiserade i minsta detalj roliga helgen, alla glada och trevliga människor man träffade, både gamla och nya bekanta, all inspiration och energi som gavs,  all uppmärksamhet och inte minst av familjen Rejler som lägger så mycket hjärta i sitt företag och som ger sina anställda en sådan härlig helg, en helg som garanterat är ett minne för livet.