Jag har ju varit bortrest hela veckan, kom hem igårkväll efter en lång och tröttsam bilresa. Det var mörkt, blåsigt och lastbilarna dominerade. Jag var aptrött när jag kom hem. Packade upp väskan, la mig i soffan och somnade tungt.

Idag hade jag mycket att göra, har en hel vecka att ta igen men så ringer dotter min, hon är i stan. Detta innebär att allt jag eventuellt planerat att göra sätts åt sidan, ibland muttrar jag över det, att min planering blir omkullkastad men så tänker jag att nä, jag får passa på att låna henne de tillfällen som bjuds. Man vet aldrig. Allt kan hända.

Alltså går jag ner på stan. Vi strosar runt bland en miljon andra Västeråsare. Handlar lite. Äter lite. Det är kallt som i några minusgrader och stora snöflingor dalar. En kram och puss på kinden och sedan skiljs vi åt. Vi ses snart igen.

På vägen hem tar jag detta kort, med mobilen.