Semla, semla, semla, semla.....

Alltså, när når jag min gräns? Jag bara undrar?

På jobbet idag bjöds det på semla, det är ju den där dagen ni vet, då vi inte bara får utan ska äta semla. Och vet ni vad? Det är precis vad jag har gjort. En (och en halv) semla. Superfärsk och med mycket grädde och mandelmassa. Lätt som en plätt fullkomligt slank den ner, ja jag vet, en semla kan väl inte direkt slinka ner tänker ni, men förstår ni att det kan den visst. Jag lovar. Ingen varm mjölk till, det är för meckigt och tar för lång tid, inte åt jag den med sked heller, det är också för meckigt och går för sakta. Nä jag bara grabbade tag och gapade stort och håvade in, jag tror att jag inte ens fick grädde på nästippen. Absurt va?

Men gudars så gott!


Kommentera inlägget här: