Tack Blocket. Jag säger bara det, tack. Jag la ut annonsen och mindre än en timma senare hade fyra intresserade ringt, varav en mer ivrig än de andra och som bjöd mer än vad jag begärt. Så, ännu en timma senare var det betalt och nedburet. Som alltid när det går väldigt fort att sälja så undrar man om  det inte såldes alldeles för billigt. Vårt över tjugo år gamla köksbord, specialbeställt av en snickare och som troget tjänat oss under många frukostar, luncher, middagar och allt annat som ett bord kan användas till. Inte kunde jag anat det. Ett furubord, med bänkar.

Jag minns hur fruktansvärt lycklig jag var när vi fick hem det. Äntligen ett ordentligt bord, ett som var alldeles nytt och riktigt rejält. Med bänkar istället för stolar. Detta var mitt tredje köksbord sedan jag flyttat hemifrån. Det första var ett vitt klaffbord från IKEA som vi hade i vår helt i blått målade kokvrå och med mammas virkade vita gardin i fönstret. Det andra var ett vitt runt bord som vi fick av mina föräldrar och hade i det kök där luckorna var i mörkbrun ek och där en vägg var av vitt tegel och en smal bardisk skiljde matplats och diskbänk åt. Det var i det köket vi hade diskmaskin första gången och det var till det köket som bordet anlände, efter att katten hoppat på det vita runda och det föll i golvet. Det var ju då jag fick nog.

Och nu, tjugo år senare gör den fortfarande någon glad och nöjd. Det är inte klokt va bra. Och vi slapp ta fram sågen. Och vi slapp släpa.