Jag förstår att spänningen varit olidlig (hahahaaa) och jaa, såhär blev de när sonen fick bestämma, cupcakesen som han skulle bjuda sina arbetskamrater på.

 

Jag hörde till min egen belåtenhet att de varit till belåtenhet, då sonen berättade det när jag senare hämtade honom från jobbet. Jag såg att de varit till belåtenhet då jag tolkade sonens förbipasserande arbetskamrats glada leende och vilda gestikulerande (ena handen vevade över magen och den andra gjorde samtidigt tummen upp)  som att de var mycket goda. Jag smakade ju själv en och visst var den god, jättegod.