Söndagsbio om Snövit

Var på bio för första gången på länge. I den nya fina filmstaden i Västerås. Vi var ute i god tid så salongen var nästan tom när vi anlände men den fylldes på vartefter. Det var en stor salong, sköna stolar och bra ljud.

I den absoluta mest spännande slutscenen, exakt  under det ögonblick som det goda vinner över det onda, fryser bilden på den gigantiska bioduken. Det var ju inte mer än ca fyra minuter kvar. I biosalongen hörs lite missnöjt mummel, lite suckar, lite skratt och lite fnitter. Efter en liten stund (känns som en evighet) går filmen igång igen men nu utan ljud! Läpparna rörde sig men inget hördes, det var dramatiska scener men inga stråkar. Det var alldeles tyst i salongen medan filmen utspelade sig som en pantomim där längst fram. Ljudet kom när det bara var ungefär en minut kvar. Lite snopet ju, eller hur?

Men filmen var bra, det var den. Trots fadäsen i slutet.













Kommentera inlägget här: