Ja då har jag varit på lite galej med de sötaste, gladaste och finaste små flickorna, nåja, små och små, de börjar bli ganska stora nu märker jag. Man kan ju definitivt inte kalla dem för småbarn längre, det står inte på så är de snart unga tonåringar....

I alla fall. Vi var på Dansens hus i storstan tillsammans och såg en föreställning med Cirkus Cirkör. Det var akrobatik och dans i samarbete med rep och linor och därtill musik i en välregisserad blandning. Musiken ja, den fascinerade mig nästan mest. Suggestivt skulle jag vilja beskriva det som. Och sången ihop med fiolspelandet fick mig att tänka på en ökenvind från Sahara. Ni vet, torr grusig vind och färgglada mjuka genomskinliga tyger som virvlar runt.

Föreställningen var inte riktad till barn utan till vuxna men det var ändå mycket ungdomar där. Och jag tror att den inte var vad tjejerna hade förväntat sig men de tyckte nog det var bra ändå, och imponerade blev vi ju allihop. Jag menar hur enkelt är det att cykla enhjuling på en lina samtidigt som man spelar fiol? Nä just det.