Dags blev det och vi promenerade utmed Hudsonflodens kajkant strax bortanför Brooklyn Bridge. De ville gärna att jag skulle gissa och jag försökte; en lektion i Qigong (vilka vi såg många utöva på gatorna)? En guidning av något slag? Nej jag hade verkligen ingen aning. Av allt som man kan gör här så vad är det just vi tre ska göra idag? Gissningarna duggade inte tätt om jag säger så. Ungdomarna ville hjälpa mig lite på traven och viftade med armarna brett ut mot vattnet och sa att det finns ledtrådar där. Hm? Jag tittade och såg bara skyskrapor, broar, vatten. Kanske en båttur av något slag? Bara det inte blir bungyjump mumlade jag och såg hur de bytte blickar. Nej, det är det inte men det är fågel. Jag lyfter blicken och ser en eller om inte till och med två helikoptrar i luften. Ska vi åka helikopter? Ja det ska vi!

 

Och helikopter åkte vi. Fantastiskt roligt och inte ett dugg rädd var jag, inte det minsta. Dotter satt fram med piloten, jag och sonen satt strax bakom tillsammans med ett tyskt par. Femton minuter var vi i luften och såg New York från ovan. Piloten pekade och berättade vad som var vad. Vi lyssnade och tittade andäktigt. Vi tog kort, log och pekade ibland när vi såg något vi kände igen, som frihetsgudinnan till exempel, så inte någon skulle missa.

 

En av resans höjdpunkter - i alla dess bemärkelser.