Vi åkte iväg till en glasblåsare. Vi tyckte det lät lite roligt att få se en sådan i action och även testa på det själva, vi kanske skulle upptäcka en oanad talang? Önsketänkande? Ja jag vet. Nåja, det fick vi emellertid aldrig reda på då det när vi hittat parkeringen och tveksamt undrat om vi verkligen skulle gå dit när det enligt skylten låg 200 meter rakt in i skogen och att glasblåseriet, alltså själva blåsandet inte stället i sig, var not in action på grund av hettan.

 

Men Äsch, nu är vi ju ändå här så vi går dit. Sagt och gjort. Vi tittade på de fina vaserna, glasen och annat tjusigt som damen blåst av bland annat gamla glasflaskor. Fint det var det ju. Att hon hade talang det såg vi.

 

När vi till sist gick därifrån, tillbaka de 200 metrarna så grymtade det till i buskarna och ut klev Moddy. Så heter denna gotländska vietnamesiska hängbukssvin berättade glasblåsardamen när hon kom ut efter oss. Åtta år gammal och jättesnäll. Lullar runt på gården och äter äpplen, blir klappad och kliad. Moddy bor ute året runt. Hon har tidigare bott i centrala Stockholm, först i en enrummare och sedan i en större lägenhet. Måste säga att hon gör sig bättre på den gotländska landsbygden. Moddy såg ut att trivas finfint med livet. Lika smart som en hund enligt glasblåsardamen, - och tar gärna plats i soffan. Jo jag tackar jag.

 

Men nej, hon ska inte ätas. Moddy är ett sällskapsdjur.