Vem har inte läst Elsa Beskows böcker? Vem minns inte farbror Blå, tant Grön, tant Brun och tant Gredelin. Vem minns inte sagan om den lilla gumman, sagan om pojken Pelle och hans nya kläder, Olles skidfärd och Tomtebobarnen? Jag har läst dessa böcker många många gånger, dels för mina egna barn men också för andras då jag i början på mitt yrkesliv jobbade på dagis. Jag minns väl de fina illustrationerna som kom att karaktärisera hennes böcker.

 

Jag blir serverad frukost på sängen i princip varje lördag. Ja, jag vet. Det har bara blivit så, att det har blivit till nästintill en rutin, det som från början präglade någon enstaka lördagsmorgon. Jag har aldrig bett att få frukost på sängen, han bara gör det. Varför kan man fråga sig? Av omtanke? Av snällhet? Om vi strävar efter att vara snälla mot andra så kan vi helt enkelt inte undvika att också göra gott för oss själva. Den goda gärningen gör vi därmed inte bara för andras skull utan också för vår egen.
 

Så jag sitter där i sängen och väntar med en hög med kuddar bakom ryggen, fluffigt täcke om benen och med paddan i handen. Jag hör hur det slamras i köket och känner den ljuvliga kaffedoften sprida sig ända fram till mig. Sedan kommer han in. Kaffe, juice, smörgås, ägg, ibland kokta, ibland stekta, någon gång har det hänt att han bakat scones till frukost, ibland har det slunkit med en frukt, hel eller i bitar. Älskar lördagmornar. Lyx, det är var det är.

 

Nu har jag köpt en bricka till honom. Är jag inte snäll så säg? Den är rund och råkar vara i perfekt storlek för att bära en lördagsfrukost från köket till sovrummet. *blink blink*