Om det nu är någon som tror att vi var där för att åka karuseller så tror ni fullkomligt fel. Så klart åkte vi några, sådana harmlösa saker som Slänggungan, Blå tåget, Bläckfisken och Flygande mattan. Kvasten hade vi siktat in oss på att få skrika till också men 50 minuters kötid var det inte värt, tyckte vi, och gick för att äta våffla med hjortronsylt och glass istället. 

 

Men med oss där hade vi två personer som inte räds åka något, det enda som hindrar dem är längden och åldersgräns. Annars åktes allt med glädje, förtjusning och spänning. Långa köer var inget de skänkte en tanke, ville de åka en karusell var det bara att snällt ställa sig i kön.

 

Jag minns att även jag var sådan en gång i tiden, en sådan som med total naiv oräddhet tog mig an vilken karusell som helst, på det där sättet som barn gör. Numera överskuggas förtjusningen av skräck. Lotterihjulet med choklad lockar mer.