Jag gick till blomstertältet på torget för att köpa oss en krans att sätta på ytterdörren. Där var inga andra kunder när jag gick in för att betala kransen jag valt ut strax utanför tältet. Där inne stod blomsterhandlaren med en mobiltelefon i högsta hugg och försökte ta en selfie, ja det gjorde han.

 

Jag vände mig mot den självupptagna blomsterhandlaren och frågade, trots att han inte bevärdigade mig med en blick - hur ska jag ska göra för att hålla kransen fräsh så länge som möjligt? Jag var nämligen ute i väldigt god tid då jag ville att den ska vara fin över julhelgen och dit var det och är fortfarande ett tag kvar. Han tittade alltjämt inte på mig utan på sig själv, i mobilen, samtidigt som han svarade med mumlande röst - ha den ute, ha den ute. Bra. Han såg mig inte men han hörde mig.

 

Nu vänder han sig emot mig - kan du ta ett kort på mig? - samtidigt som han sträcker ut sin mobil. Han var inte nöjd med selfin? Jag greppar, så klart, den utsträckta mobilen, en ny fin modell,  och springer därifrån som om det gällde livet, som om jag hade tjurarna i Pamplona efter mig.

 

Skojar bara.

 

Han kastar sig ner på huk mitt bland blommorna, tittar på mig  och ler glatt. Så mitt bland alla dessa hinkar med tulpaner, samma tulpaner jag brukar handla, sitter en glad blomsterhandlare och blir förevigad av en kvinna med en dörrkrans i ena handen, en mobil i den andra och som stilla undrar om det är en så bra ide att sätta upp den fina kransen på ytterdörren inomhus i ett trapphus? 

 

Nåja, jag köpte kransen och har låtit den ligga ute på balkongen sedan dess. Tittade till den idag och såg att den ännu lever och kommer säkerligen bli jättefin på dörren.