Ja se vad tiden den går. En titt i spegeln och man blir det varse, trots att man i sinnet inte är annat än evigt ung, talar spegelbilden annat, finstilt, men ändå.  Tydligast syns det på dom som nyss, ja verkligen nyss, inte var högre än att de nätt och jämt självmant kunde klättra upp i ens knä där man satt i soffan. Idag finns inte det på kartan (att sitta i mosters knä), igår ja, men inte idag. Håhå jaja....