Äntligen, jag säger bara - äntligen! Min sista arbetsvecka, innan semestern tar vid, blir solig och varm har jag förstått, högtrycket parkerar, lika stabilt som mannens hand i min. Underbart!

 

Den årliga Cityfestivalen pågår för fullt. Den innehåller diverse musikframträdanden, tivoli, lotterier, mat och happenings av olika slag. Den är mycket populär, den där festivalen, där finns något för alla. Vi har inte varit där, i cityfestivalens mitt, vi bor emellertid i dess utkant. Varför inte? Ja det har bara inte blivit så, trots att det ligger fyra minuter bort, ibland har man varken lust eller ork, så då får det vara. Men jag tog en promenad ner till Mälaren i alla fall, som vanligt, och det var folk och festival överallt, även där. Det låg ett täcke av tystnad i luften, förutom festivalljuden då förstås, men människorna, de var så stillsamma och tysta, trots att de var så många? Vad vet jag, det var kanske för tidigt på dan? Det blev kanske sent igår? Eller var västeråsarna i chock över det plötsliga sommarvädret som infann sig?

 

Nåja, jag stannade en stund och tittade på en wakeboardtävling som pågick i småbåtshamnen. Det var sprutande vatten, det var akrobatik, dunkande musik, en käck ciceron, glass, kaffe, en jury och några tävlingssugna ungdomar. Och sol. Och värme. Och människor som njöt.