Har varit i Trondheim igen. De övriga gångerna har det varit i november eller december, den årstid då det varit mörkt och trist, inte ens snö har de haft då som kunnat lätta upp det hela lite. Jag upplever att jag inte sett någonting av Trondheim trots att jag varit där i dagar varje gång. 

 

Men nu. Nu var det lite ljusare, så pass att jag hann ut en kväll, en halvtimma åtminstone innan mörkret sänkte sig. Det räckte för att jag skulle hinna ta en sväng i närmaste omgivningen. Alltid något.

 

Annars är det mest jobb. Intensivt. Så mycket som möjligt ska hinnas med nu när jag ändå är där på plats. Språket går att förstå bättre och bättre för varje gång, startsträckan blir kortare och kortare. 

 

Till lunch bjuds det på smörgås. Och en dag intogs den i sällskap med en fransk norrman. Norska med fransk brytning kan ju skrämma vilken svensk som helst. Jorå.