Tanken idag var att vi skulle ut och springa en vända, en skön  (nåja, riktigt där är vi inte än, men snart hoppas jag) liten joggingtur i solsken och temperatur likt mannens smekning på min kind. Men icke, när vi slog upp våra blå öste regnet ner utanför fönstret och himlen var grå. Jag kände efter lite extra och ja, jag kände mig mer än vanligt söndagslat, så vi tog våra kameror och åkte en sväng med bilen i stället.

 

Vi åkte till en plats där jag varit förut med min vän kameran och jag minns att jag då slogs av den stillhet som rådde där.  Om det kan ni läsa HÄR. Även denna gång överraskades jag av att helt plötsligt sken solen, det var jättevarmt och jag undrade stilla vad det var med detta ställe som verkar leva sitt eget liv, där det är helt vindstilla när det blåser runt omkring, där det är uppehåll trots att det regnar, där det är solsken och värme när vi kommer klädda i tjocka tröjor. Ja, jag undrar jag.