Som blåa täcken brer de ut sig i den annars ännu ganska bruna omgivningen. De sticker upp ur marken, vänder sig mot den där gula och heta saken som hänger på himlen samtidigt som de viskar, jag hör dem, ...sommaren....snart...här...

 

En stilla mjuk söndag idag. Gårdagens kväll närde mig med kaxighet då jag slutade som vinnare i bowlingen, ha!

 

Vi åt mat på en ny restaurang i vår stad (japp, ännu en), Torggatan 1 heter den. Bjuder på en recension av den middagen:

 

Förrätten var snyggast på tallriken (av de vi valde) men smakade bara OK, inte mer

 

Efterrätten var traditionell och smakade OK, inte mer
Choklad - Parfait, glass, sås & flarn

 

Huvudrätten var WAUW! Så jättejättegott!

 

Nu ska vi kolla på hockey, Sverige-Canada i OS-final i ryska Sotji. Hepp!

 

 

Mannen prasslar ute i köket, jag hör ljudet av en Alladin ask, den röda sorten. Ljusen är tända och soffan varm och inbjudande. Kuddar att gömma sig bakom finns inom en armlängds avstånd. Men framför allt - en varm hand att hålla i och en trygg axel att luta sig mot. Det är allt som behövs. 

God kväll gott folk. 

Mitt ansikte är slöhetens spegelbild, mina lemmar dess lekamen. 

 

Jag gör inget just nu, inget. Jag är bra på det, att göra ingenting. Har nog sagt det förut. Många människor, de rastlösa, har svårt för det, har jag förstått, men icke jag. Jag glider helt sonika in i slapparmode (uttalas slapparmåud) och jag behöver det. Det är mitt sätt att ladda batterierna, att uppbåda ork och lust och motivation  inför racet mot sommaren. Det är trots allt dit näsan pekar nu. Redan? Ja, snart har vi ingått allians med år 2014, vi korsar gränsen inom några dagar och då kommer den till slut, sommaren. Emedan tanken känns avlägsen, tanken på långa dagar, värmande solsken, skira klänningar och grillkvällar. Särskilt nu när dagsljus är utbytt mot ett ständigt mörker och regnet strilar som om avstängningstappen på kranen är trasig. Jag vet, just nu känns den väldigt avlägsen. Men ändå inte, på något sätt. Varje år har en sommar. Dit är jag på väg nu. Det är dit jag riktar min kompass. Som vore det en plats. 

Hu va mörkt det är ute nu. Regnigt och tunga låga moln. Vore trevligt med lite snö så det bli ljusare men det ser ut att bli en grå jul i år. Hoppas jag har fel. Oavsett så är julledigheten efterlängtad. En vecka kvar bara. Oh my!

 

Idag hann jag i alla fall fånga de fina rosorna i lite dagsljus, de jag köpte igår i saluhallen Slakteriet (det har varit ett slakteri där tidigare, därav namnet). Så himla fina. Det är två stora rosor och tre kvistar med videung. Enkelt och snajsigt.

 

 

 

Bara så ni vet; imorgon åker jag till Åland. På jobb. Ska till ett mejeri och hålla kurs i dagarna tre. Spännande. 

Tänk att även det som är torrt och färglöst kan vara så vackert?

 

Det är fredag och jag håller på och förbereder mig. Ska strax flyga dit jag aldrig flugit förut. Åkt båt, javisst, massor med gånger, till exempel alla de gånger vi åkte dit på sommarlov då jag var barn, men jag har aldrig flugit dit. Förrän nu. Jag ska till ett ställe med det svenskklingande namnet Kasnäs, emedan det ligger i Finland. Har inte varit i Finland på femton år. Och på tjugo år bara två korta tillfällen. Det är inte klokt.  Men nu ska jag dit och det ska bli såååå roligt!

 

Och hörrni, tänk att det blev fredag igen!

 

 

Så njuter vi. En stilla promenad. Där bland alltmer gulnande blad finns det ännu andra färger än de som till hösten hör. Blått till exempel

 

Det är så man knappt törs säga det högt men jag gör det ändå - det andas höst. Ljudet, dofterna, färgerna, blåsten, de mörka molnen, den sjunkande temperaturen,  ja helt enkelt känslan som kroppens alla sinnen förnimmer. Höst är på ingående. Men vi är inte där riktigt ännu. Inte helt.

 

 

Tänkte precis skriva att just nu visar sig vädret från sin bästa sida, enligt mig då när det är soligt och varmt, så förbyttes det i en mörk himmel och regn! Snabba växlingar må jag säga.

 

I alla fall. På vår balkong har jag en kruka med dessa blommor, vet inte vad de heter, men oj vad fina de är, speciellt när man tittar lite närmare på dem, så som jag gjort genom kameran.

 

 

 

 

 

Jag vet att jag är tråkigare än någonsin, bara blommor. Men det är nu det blommar, det doftar så gott överallt, det är ljust länge på kvällarna. Det är den bästa årstiden nu, om du frågar mig, den absolut mest fantastiska årstiden.

 

Igår efter jobbet tog vi en promenad ner till hamnen, åt lite mat där tillsammans med en miljon andra. Och efteråt handlade vi en varsin glass och satt och mumsade, hummade lite åt varann och bara njöt på en bänk vid vattnet.

 

Och idag är vi lediga och strax vi gå till Djäkneberget för att titta på firandet där.

 

Fångade från gatan. Inne i en villaträdgård.

 

 

 

  

 

 

 

 

 

 

Står på vårt köksbord nu. Finfina är de och tillsammans med en påse Lindor-choklad och en flaska Amarone hälsades jag välkommen hem i fredags.

 

7 år. Jajamensan.

 

 

 

 

 

 

När dessa växer överallt ja då är det definitivt vår, eller hur?

 

 

 

 

 

 

Som silke.

 

 

 

 

Ny bloggmall! Ska fixa och trixa lite med den men det gör jag imorgon, nu ska jag inta min hörna i soffan.

 

En trevlig lördagskväll önskas er. 

 

...och jag är ledig, och kan fota (i dagsljus!) blommorna som just nu pryder vårt hem, yey!

 

 

 

 

 

 

Jag hör mannen min komma hem, han ropar till mig där jag sitter vid datorn inne på vårt så kallade kontor du får inte komma ut i köket....

 

Jag hör prassel, vatten spolar och ett allmänt slamrande. Sen, efter ett tag, nu kan du komma hit...

 

Jag möts av en jättejättefin bukett blommor på bordet och en liten fin påse med runda chokladbollar som jag inte sett förut men som får mig att omdelbart börja dregla. Så snäll han är, han vet vad jag tycker om, det gör han.  Och inte nog med det, han börjar omgående att laga middag, inte någon sedvanlig middag, nä det lovades något extra gott och något utöver vanlig middagsmat. Kan knappt bärga mig.

 

På jobbet finns en tjej som heter Madeleine, hon är så söt och snäll som ställer upp och låter sig fotas av mig, jag är tacksam. Bilderna nedan är alltså från jobbet, inte blommorna jag fick av mannen min.